Vi satt där större delen av kvällen och natten. Jag gissade på att vi såg runt tio olika filmer, alla var i princip komedier eller actionfilmer. Jag tittade mest för att hålla Tom sällskap. Jag hade mycket hellre gjort något annat, men det kunde jag inte säga.

Vid halv ett tiden, stod jag inte ut längre.

”Jag går nog och lägger mig”, sa jag lågt med en markerande gäspning. Tom slängde en hastig blick åt mitt håll, uppenbarligen helt inne i filmen han såg.

”Mhm.” Även han gäspade, men han gav inte sken av att vilja gå och lägga sig.

”God natt då.” Jag reste mig från soffan och begav mig till mitt rum. Det kändes mer som mitt nu, när Michelles alla saker var borta. Det kändes även en hel del större, något som gjorde mig lättad. Jag hade aldrig tyckt om små utrymmen.

Hastigt bytte jag om till pyjamas, men tröttheten hade blåst bort då jag kröp ner i sängen. Jag frös, trots att det var en ljummen sommarnatt och drog därför på mig en munkjacka och drog upp täcket till hakan.

Mobilen som lyste upp rummet, då den visade på ett nytt sms, fick mig att haja till. Jag plockade upp den och tryckte upp meddelandet. Från Ulrik, något som gjorde mig förvånad. Borde han inte sova vid det här laget?

00.36 am

To: Alex

Hej, ledsen om jag kanske väcker dig, om du nu har på mobilen på natten. Om du nu är vaken, har du kanske lust att snacka en stund på Facebook? Har svårt att somna :/

Ulrik xx

Jag log och valde att inte svara. Istället fiskade jag upp datorn från min väska och klickade mig in på Facebook.

Trots den sena timmen, var två personer inloggade. Ulrik var den ena. Vem den andra var, tog jag ingen notis om.

Jag tryckte upp chattrutan som bar Ulriks namn och började sedan skriva till honom.

Alexis Watson: Hej nattuggla! :)

Ulrik Munther: Hej på dig också! :) Har du det trevligt mitt i natten?

Alexis Watson: Tänkte precis fråga dig det samma, haha. Men här är väl allt fint. Har fått hålla Tom sällskap ett antal timmar med några tråkiga filmer. Hans tjej, Michelle, har dumpat honom :(

Ulrik Munther: Vad tråkigt :( Hälsa från mig! Vad då, har inte din bror någon bra smak för filmer?

Alexis Watson: Nej, faktiskt inte. Skumt, speciellt som jag har det ;) Vi har i princip kollat på komedier, actionfilmer eller komedi/actionfilmer hela kvällen lång… Hade nog hellre umgåtts med dig :P

Ulrik Munther: Nog hellre umgåtts med mig? Är du inte säker på det?

Alexis Watson: Vad lustig man kan vara då… Klart jag vill umgås med dig, men jag visste ju nu att Tom behövde mig. Om det inte varit såhär, så hade jag hellre gjort något annat. Som att vara med dig, alltså! :) So there.

Ulrik Munther: Haha :) Jag tror att jag ska gå och lägga mig…

Alexis Watson: Var det så tråkigt att prata med mig, eller vad?

Ulrik Munther: Klart att det inte var tråkigt, men batteriet på surfplattan dör snart, samt att Jack börjar få spader på mig

Alexis Watson: Jack?!

Ulrik Munther: Jo, vi bor båda i Toms rum nu när du inte är hemma. Din mamma tyckte visst att det var bättre på det sättet.

Alexis Watson: Okej, då fattar jag… nog. Fast du får ju sova i mitt rum om du vill ;)

Ulrik Munther: Jag spar det tills du kommer hem igen! :) Det är ganska tomt och ödsligt där utan dig.

Alexis Watson: På så vis. Nå, jag ska inte uppehålla dig mer. God natt!

Ulrik Munther: God natt! Och Jack hälsar! :)

Alexis Watson: Hälsa tillbaka!

Med det avslutades vår konversation och jag kunde se hur Ulrik loggades ut. Jag suckade. Jag var fortfarande inte trött och klockan var nu över ett.

Jag kopplade in mina hörlurar i datorn och klickade mig in på Youtube. Något kul fanns säkert där att hitta…

Jag vaknade följande morgon av en låg duns och sedan något som träffade mig hårt vid sidan av halsen. Omtumlad satte jag mig upp och hann då precis fånga upp min dator som var på väg att falla i golvet.

Jag gäspade och sträckte på mig. Tydligen hade jag somnat med datorn i knäet och hörlurarna på. Dessa hängde nu kring min hals, till hälften intrasslade i mitt hår. Jag snörpte irriterat på munnen och satte datorn på behörigt avstånd från sängkanten, innan jag satte igång med att få loss mina hörlurar. Detta gick förvånansvärt enkelt.

För att hålla håret undan ur ansiktet, lyckades jag få fram en hårsnodd ur väskan och sätta upp håret i en stram hästsvans med hjälp av den.

Jag suckade tungt och svängde benen över sängkanten. Golvet var kallt mot mina fotsulor, men samtidigt kändes delar av det ovanligt kallt. Då jag vände blicken nedåt, insåg jag vad som hade skapat dunsen som jag vaknat av.

Min mobil låg där på golvet och jag insåg att även den spenderat natten i min säng. Jag snörpte på nytt irriterat på munnen och plockade därefter upp mobilen. Den verkade ha klarat sig.

Efter detta, blev morgonen bara bättre, till min stora lättnad. Jag klädde mig och fann sedan Tom i köket, i full färd med att steka pannkakor. Bordet var dukat med socker, tallrikar, glas, bestick och det viktigaste av allt; lönnsirap.

”Du vet vad jag är sugen på”, skrattade jag och kramade om honom där han stod vid spisen.

”Gör jag?” Han såg förvirrad ut. ”Jag vaknade bara och ville ha pannkakor, det är allt.” Han log. Jag log tillbaka, glad över att han verkade vara sitt gamla jag igen.

”Hur som helst så är jag hungrig och tänker nu hugga in. Jag ska träffa Liz om en timme.” Jag slog mig ner vid bordet och lade upp två pannkakor på min tallrik, strax följda av lönnsirap.

Då jag en timme senare befann mig i samma park som dagen innan, var jag mätt och glad. Solen sken klart och det blåste en ljummen vind. Det var en perfekt dag för att vara på stranden, men Liz hade andra planer.

”Hi!” Hon vinkade glatt mot mig och rättade till sitt ljust blåa linne. ”How´s everything?”

”Just fine.” Jag log mot henne och gav henne en kram. ”How about you?”

”The same.” Hon krokade armkrok med mig och började styra mig genom parken och mot de stora shoppinggatorna.

”So, what´s the big plan for today?” Jag mötte hennes blick och hon log finurligt.

”Promdress shopping.” Jag såg förvirrat på henne.

”Wasn´t the school prom ages ago?” Jag höjde på ett ögonbryn och hon skrattade åt mig.

”It´s the midsummer prom. I signed us up.” Jag blängde på henne.

”So I need to buy a new dress?” Hon nickade.

”Right you are there. And you´ll have to find a date. I´ve already got one.” Hon bet sig generat i läppen och vek undan med blicken.

”Really? Who?” Jag såg nyfiket på henne. ”Come on Liz, I wan’t to know!”

”It´s Jack.” Jag lade märke till att hennes kinder färgades röda. Hon hade alltså fortfarande känslor för honom, efter alla dessa år.

”I´m so happy for you.” Jag stannade upp och kramade om henne. Hon verkade lättad över att jag godkänt det. ”But who should I go with?” Jag rynkade pannan och stirrade fundersamt framför mig. Min första tanke var Ulrik, men jag visste inte om han skulle känna för det. Han verkade inte vara den sortens kille som gillade att klä upp sig i kostym och köpa blommor. Men kanske hade jag fel. Jag visste ju faktiskt inte.

”Maybe you could go with Ulrik?” Liz verkade ha läst mina tankar.

”I don´t know”, mumlade jag och följde henne in i den första butiken. ”I don´t think he will feel like it.” Jag ryckte förstrött på axlarna och låtsades vara upptagen med att kolla igenom ett ställ med klänningar.

”Well, you can always ask him.” Liz log mot mig, redan med ett par klänningar i handen. ”Here´s your chance.”

Jag snurrade runt och fick syn på Jack och Ulrik som med långa steg kom gående mot oss. Ulrik log brett mot mig, ett leende som fick mina knän att förvandlas till gelé.

”Liz, what´s this?” Jag blängde på henne och hon skrattade.

”I asked them to come and help us pick out a dress.” Hon log retsamt mot mig och nickade till hälsning åt Jacks håll, då han la en arm kring hennes axlar.

”Det gör inget, va?” Ulrik lutade sig ner och mumlade detta i mitt öra och jag vände mig mot honom.

”Självklart inte.” Jag log mjukt mot honom. ”Jag blev bara chockad.” Jag bet mig i läppen. Liz visste inget om oss två och jag visste inte om jag ville att hon skulle veta något än.

”Bra.” Ulrik kramade mjukt om mig och jag drog in hans nu välbekanta doft.

”Jag har inte berättat något för någon av dem”, mumlade jag och han nickade kort.

”Okej. Jag berättade för Jack. Hoppas att det inte gör något.” Ulrik och Jack utbytte en blick. Min kusin log brett och lutade sig sedan ner och viskade något i örat på Liz. Hon log mot honom och de försvann sedan iväg längre in i affären, utom synhåll.

”Nå, då så.” Jag mötte Ulriks blick och han drog mig mjukt intill sig och kysste mig fjäderlätt.

”Kul att vi kunde träffas ändå.” Ulrik blinkade och tog min hand i sin.

”Ja.” Jag log mot honom, utan att veta vad jag skulle säga härnäst.

”Så, ska vi ta och se om vi kan hitta nån klänning åt dig?” Ulrik la huvudet på sned och jag nickade.

”Du får vara smakråd.” Han skrattade.

”Det låter fint.” Han pussade mig mjukt på pannan, innan han stegade fram till ett ställ med klänningar och drog ut en på måfå. ”Vad sägs om den här?” Han såg inte ens på klänningen han höll upp och hans ansikte antog därför en förvirrad min då jag började skratta.

”Det där var det fulaste jag sett”, fick jag fram mellan skrattattackerna.

”Vadå?” Ulrik slängde först nu en blick på klänningen och brast även han ut i skratt.

Klänningen var illgrön med ljust gula volanger och annat allmänt fluff. Den skulle säkert endast passa en kameleont, men ingen människa på vår jord skulle kunna gå klädd i den.

”Jag tror vi skippar den, Ulrik.” Jag tog klänningen ur handen på honom och hängde tillbaka den på sin plats.

”Instämmer.” Han började nu på allvar titta igenom klänningarna i ett ställ, medan jag tog hand om ett annat några meter bort.

En halvtimme senare, hade vi båda varsin hög med klänningar i famnen och styrde därmed stegen mot provrummen. Här fann vi även Jack och Liz.

”What do you think?” Liz snurrade runt framför Jack, iklädd en svart långklänning.

”I´m not sure.” Jack kliade sig fundersamt i nacken. ”I think it´s a little bit to long.” Liz granskade sig själv i spegeln.

”I think you´re right.” Hon vinkade mot mig och Ulrik, innan hon försvann in i provrummet på nytt för att byta till en annan klänning.

”Här.” Ulrik gav mig de klänningar som han hittat, någon som kändes skumt. Jag var inte van vid att killar hjälpte mig handla. Det kändes udda, men samtidigt roligt.

”Vänta här då.” Jag log mot honom och Ulrik nickade. Han slog sig ner i en fåtölj som stod placerad bredvid Jacks och de var strax inne i en livlig diskussion.

Jag suckade och klev in i provrummet bredvid Liz. Nu visste jag att det skulle ta en bra stund innan vi kom därifrån.

Jag hängde upp klänningarna inne i provrummet och drog sedan på mig den första. Den var vit och slutade strax nedanför knäet. Själva kjolen nertill var veckad i volanger och jag insåg genast att det måste vara något som Ulrik valt. Jag var absolut inte ett fan av volanger.

Jag steg ut ur provrummet och granskade mig själv i spegeln. Jag såg urbota dum ut.

”Jag vet inte vad jag ska säga.” Ulrik stirrade på mig och jag mötte hans blick i spegeln.

”Jag vet i alla fall vad jag tycker.” Jack gav ifrån sig ett kort skratt. ”Det där är så inte din stil.”
”Instämmer.” Jag log mot dem båda. ”Den här blir det inte.” Med de orden stegade jag på nytt in i provrummet.

En timme senare hade både jag och Liz provat igenom alla de klänningar vi plockat på oss och bestämt oss för varsin. Det hade gått allra snabbast för Liz, då hon dels börjat en stund innan mig, dels så hade hon redan innan hittat en favorit.

Själv velade jag mellan två stycken. En ljust blå med inga egentliga detaljer förutom ett mörkare blått parti vid midjan. Den satt tight kring överkroppen med smala, nästan osynliga, axelband och var sedan vidare kring benen. Den slutade några decimeter ovanför knäet och var egentligen enligt min mening för kort, men den satt snyggt och de andra verkade tycka om den.

Den andra var däremot den jag egentligen tyckte bäst om. Den var även den blå, men i en mörkare färg än den andra. Den var även längre, slutade någonstans vid fotlederna med en vid kjol och åtsittande överdel utan axelband. Den såg ut som en riktig prinsessklänning.

”I want this one.” Jag höll upp den längre klänningen och såg bestämt på de andra. ”No doubt at all.”

”I think that one is beautiful.” Ulrik log mot mig. ”But wont it be to warm? I mean, it´s a midsummer prom.” Han höjde menande på ögonbrynen mot mig och jag skakade på huvudet.

”Nope. Liz, what do you think?” Liz hade under tiden stått tyst, men vi hade trots det pratat engelska så att hon inte skulle känna sig utanför.

”I love it.” Hon log. ”Then we will match perfectly!” Hon höll upp sin egen klänning och jag skrattade till. Den var precis likadan som min, men i rosa istället för blå.

”Perfect.” Jag kramade om henne och mötte Ulriks blick över hennes axel. Han verkade inte helt nöjd. Om det berodde på klänningen eller något annat, det visste jag inte.

”We can put the other dresses back, if you to pay.” Ulrik gav Jack en manande blick och min kusin nickade kort.

”We sure will.”
”Okey.” Jag ryckte förstrött på axlarna och drog sedan med mig Liz därifrån. Det dröjde inte många sekunder innan vi var inbegripna i ett livligt samtal och stod i den alldeles för långa kön. Det här verkade som om det skulle gå som smort.