2009

Det var dagen efter. Dagen efter Ulrik Munther vunnit MGP Nordic. Allt som verkat så vanligt just då, skulle snart bli riktigt komplicerat. Alla trodde att det var En Vanlig Dag som i Ulriks låt, men som jag sa, allt skulle snart bli komplicerat.

Ulrik gick på den här tiden i samma skola som jag. Han gick i min parallellklass och vi hade känt varandra ett tag. Men det var inte mer än så. Vi hejade på varandra i korridoren och jobbade ibland ihop på musiken, då musik var bådas stora intresse. Men, som sagt, det var inte mer än så, även om jag kan erkänna att jag kände mig rätt dragen till honom med sina blåa ögon, blonda hår, stickade mössor och gudomliga röst. Men efter Lilla Melodifestivalen så var han det stora samtalsämnet runt om på skolan. Alla visste nu ännu mer vem han var. Ni ska få se själva:

Jag satt på en av de slitna bänkarna med hörlurarna i öronen. Runt omkring hördes det vanliga stojet och stimmet, men jag orkade inte lyssna på det. Det var anledningen till hörlurarna.

”Cass, Cass, hallå?” Rösten som hördes bredvid mig tillhörde min kompis Vanessa. Hon ryckte ivrigt i min arm och försökte ivrigt fånga min uppmärksamhet.

”Vad är det”, frågade jag och drog ut hörlurarna ur öronen. Ljuden runt omkring tryckte sig direkt på och det kändes i början som om mina trumhinnor skulle spricka.

”Ulrik! Ulrik Munther!” Vanessa pekade bort mot skolans ingång. Jag följde hennes finger med blicken och suckade lätt.

”Ja, vad är det med honom? Du ser honom varje dag och brukar klaga på att han alltid har mössa på sig.” Jag gjorde en ansats att fortsätta lyssna på min musik, men Vanessa högg tag i min hand och drog upp mig på fötter.

”Men jag har inte fattat förrän nu hur gullig han är.” Hon log stort och fånigt, medan hon släpade med mig över skolgården.

”Du lägger bara märke till honom för att han är känd”, muttrade jag och såg upp när hon stannade till. ”Annars hade du bara återgått till dina klagomål.”

Vanessa tystade mig med en spark på smalbenet, just som vi kom fram till Ulrik. Några få yngre tjejer var redan samlade runt honom, men de kilade strax iväg.

”Hej Cassie”, sa han och gav mig ett stort leende.

”Hej Ulrik.” Jag log tillbaka. Vanessa körde en armbåge i sidan på mig och gav Ulrik en menande blick. Jag förstod snart vad hon menade. ”Ulrik, det här är Vanessa. Vanessa, det här är Ulrik.” Jag gjorde en trött gest mellan dem, medan Vanessa knuffade mig ur vägen och skakade ivrigt Ulriks hand.

”Din låt, en vanlig dag, den är underbart bra.” Hon log stort och blinkade menande åt honom. Ulrik, som mest så förvirrad ut, svarade tyst:

”Åh, tack. Kul att du gillar den.”

Jag kunde inte låta bli att le åt hur gullig han såg ut, när han stod där och såg tafatt på Vanessa. Vanessa som stod och blinkade ivrigt med sina stora, bruna ögon. Hennes ögonfransar klippte snabbare än en kolibris vingar.

”Ja, vi måste nog gå”, sa jag och tog ett fast grepp runt Vanessas handled. Vad jag egentligen menade var att vi skulle gå innan Vanessa skämde ut sig ännu mer. Hon blev alltid så patetiskt korkad runt killar.

”Vi ses väl på musiken, Cassie.” Ulrik log igen och det tidigare förvirrade och blyga uttrycket var nu borta. Han var sitt vanliga, glada jag igen. Som alltid.

Ja, efter några dagar lugnade hetsen kring Ulrik ner sig. I alla fall på skolan. Alla visste nu vem han var, men ingen brydde sig särskilt mycket. Även Vanessa la av med sina flirtningsförsök, när Ulrik klart visade att han inte var intresserad av henne. Hon började istället klaga på honom igen. På att han alltid bar mössa inomhus. Själv brydde jag mig inte. Ulrik var min vän och jag ville inte prata om honom bakom hans rygg.

Året löpte snabbt mot sitt slut. Sommaren kom och med den gymnasieansökningsresultaten. Jag träffade inte Ulrik på mycket länge och långsamt försvann han ur mina tankar när sommarlovet gick mot sitt slut. Han var någon jag känt. Någon som varit min vän, men nu försvunnit.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Första delen är enligt mig inte så speciellt välskriven. Nästa del är jag mer nöjd med! Ha de gött!

Erica