”Vad har hänt med din rygg?” Ulrik lät chockad på rösten och jag vände mig nu om med en rynka mellan ögonbrynen.

”Menar du ärret?” Han nickade. ”Det är inget.” Jag slog mig ner på sängen bredvid honom.

”Du kan inte bara förklara något sånt på det sättet.” Han lät irriterad på rösten. ”Jag blir orolig.” Han blängde på mig.

”Ulrik, lägg av”, sa jag, utan att märka att min röst fått en skarp kant. ”Jag vet inte hur jag fick det, okej? Jag har haft det så länge jag kan minnas.” Jag bet mig hårt i läppen, så hårt att jag kunde känna blodsmak på tungan. Den järnaktiga smaken fick mig att vilja spy. Jag hade alltid avskytt blod. Det var bara så.

”Okej, ta det lugnt”, muttrade han och la sig på rygg i min säng. Jag såg på honom där han låg, med ögonen slutna, bar överkropp och håret som spretade åt alla möjliga håll. Hur kunde jag egentligen vara arg på honom?

”Det var inte meningen att snäsa av dig”, mumlade jag och la mig på rygg bredvid honom. Han vände på huvudet så att han kunde möta min blick och log.

”Det är okej.” Han lutade sig fram och kysste mig mjukt. Jag kysste honom tillbaka och kunde känna hur han lutade sig över mig, plötsligt ivrig.

Jag visste vad som var på väg att hända och till min förvåning så ville jag att det skulle hända. Varför skulle jag inte vilja det?

Därför kysste jag honom tillbaka, försökte vara lika ivrig som han, och drog fingrarna genom hans mjuka hår. Hans bröstkorg var nu bara några få centimeter ovanför min, det var nästan att jag kunde höra hans hjärtslag, men bara nästan. För tillfället kunde jag bara höra mina egna, upphetsade och snabba.

En hög, uppfordrande knackning på dörren, fick oss båda att hastigt sätta oss upp och dra oss undan från varandra. Jag kände hur mina kinder hettade och lade även märke till att Ulriks var lätt röda. Tänk om någon hade kommit på oss?

”Alex, sover ni än?” Det var mamma som stod utanför dörren. Ulrik reste sig med ens från min säng och stegade fram till sin resväska, där han letade fram en t-shirt som han drog över huvudet.

”Vi ska strax gå och lägga oss” ropade jag till svar och drog fingrarna genom håret för att få det att se mindre rufsigt ut om hon skulle få för sig att stiga in i rummet.

”Okej. Dröj inte för länge. God natt!”

”God natt.” Jag andades lättat ut, då jag hörde hur hennes fotsteg avlägsnade sig längs korridoren.

”Det var nära ögat.” Ulrik skrattade lågt.

”Ja, jag antar det.” Jag bet mig i läppen och slängde en blick åt hans håll. Han hade bytt sina slitna jeans mot ett par pyjamasbyxor och var nu på väg att krypa ner i sängen.

”God natt Alex.” Han log mot mig.

”God natt Ulrik.” Med de orden släckte jag lampan och kröp ner under mitt eget täcke. Tröttheten kom på nytt över mig och det dröjde inte många minuter innan jag sov.

 

Följande morgon, vaknade jag av att någon andades mig i nacken. Jag satte mig kapprak upp och såg yrvaket kring rummet. Min blick fann Ulriks säng. Den var tom.

”Ulrik, vad sjutton”, muttrade jag och vände mig om. Till min förvåning var det inte Ulrik som låg vid min sida, utan Leina. Jag skrattade lågt. ”Jaså, det var bara du, tjejen.” Hon höjde på huvudet och slickade mig mjukt på kinden. ”Ja, god morgon på dig också.” Jag log och svängde benen över sängkanten. Klockan på mitt nattduksbord visade på halv tio.

Leina skuttade ner ur sängen och följde mig till garderoben, då jag drog på mig en slapp t-shirt och ett par ytterligare shorts. Jag hade många likadana klädesplagg, tydligen.

Efter att jag dragit fingrarna genom håret och fäst upp det på huvudet i en hög hästsvans, begav jag mig ner till köket, förföljd av en ivrig labrador.

Jack och Tyler var de enda som befann sig i köket. De muttrade korta hälsningar och återgick sedan till sin frukost. Var sjutton hade Ulrik tagit vägen?

Jag gav Leina en hastig klapp och hennes frukost, innan jag började göra i ordning min egen. Jag var vrålhungrig på nytt, men åt trots det inte mer än en skål mjölk, flingor och ett par jordgubbar som jag hittade i kylskåpet. Jag var tvungen att vara hård mot mig själv.

”Alex, innan du säger något, så vill jag bara att du ska veta att vi ska ut och rida idag, vi tre.” Tyler såg triumferande på mig och Jack log han också.

”Jaså?” Jag höjde förvånat på ögonbrynen. ”Det visste jag inte.”

”Det kan bero på att det var en överraskning.” Tyler himlade med ögonen.

”Och Ulrik då? Jag har inte sett honom idag. Ska han inte med?” Jag såg stint på dem båda, och lade märke till att de utbytte en blick som jag inte kunde tyda.

”Han hade lite annat att göra, det är allt.” Jack undvek att möta min blick och reste sig upp. ”Vi ses vid stallet om en kvart. Var där.” Jack log. ”Annars kommer jag och hämtar dig.” Jag nickade.

”Vi ses senare.” Jack och Tyler försvann båda ut, antagligen för att göra i ordning hästarna, och jag följde strax efter. På nytt i sällskap av Leina.

 

En kort stund senare, satt jag i sadeln på Sunshine. Tyler satt på en av ponnyerna, Yes, medan Jack red ett långbent sto vid namn Flower.

”Är ni klara?” Tyler såg på oss och jag nickade, samtidigt som jag satte på mig mina solglasögon. Det var otroligt varmt ute och solen gjorde allt för att förblända en.

Tyler styrde ut Yes på en stig som jag visste skulle föra oss genom bushen. Men det fanns oändligt många vägar och stigar längre in, så jag hade inte den blekaste aning om exakt vart vi var på väg.

Vi red i vad som måste vara minst en timme. Jack och Tyler pratade glatt med varandra, men jag höll mig mest i bakgrunden för att kunna njuta av stunden. Det var underbart att befinna sig ute i bushen på Sunshines rygg. Det var knappt något som kunde slå det.

”Hur långt är det kvar?” Jag drog handen över pannan för att torka bort svetten och såg upp mot den molfria himlen som syntes mellan trädgrenarna.

”Inte så långt. Bara några minuter”, fick jag till svar från Tyler.

”Okej.” Jag tystnade igen och fingrade på några strån ur Sunshines man. Därför missade jag den första glimten av platsen vi var på väg på.

Ljudet av rinnande vatten fick mig att se upp. En glänta uppenbarade sig framför oss. I motsatta änden av den, fanns en lugn bäck med ett litet vattenfall. Mitt i gläntan var en filt utlagd tillsammans med en hög kuddar och en picknickkorg.

Jag rynkade lätt pannan. Vad var det här?

”Nu är vi framme.” Tylers röst letade sig in genom mina förvirrade tankar.

”Jag förstod det”, mumlade jag. Jag hade fått syn på en gestalt som stod i vattenbrynet. Ulrik, vem kunde det annars vara?

Försiktigt satt jag av från Sunshines rygg. Ulrik vände sig om vid ljudet av mina fötter som träffade marken och log brett.

”Jaså, äntligen kommer ni.” Han skrattade. ”Tack för hjälpen, killar.” Jack och Tyler log båda brett.

”Ingen orsak. Vi kommer tillbaka senare, då.” Jack samlade ihop Sunshines tyglar och vände sedan Flower tillbaka mot den stig vi kommit ifrån.

”Vi ses.” Tyler vinkade och följde sedan efter Jack in i skogen på nytt. Förvirrad vände jag mig mot Ulrik.

”Var ska dem?”

”Hem.” Ulrik log mot mig. ”Det här är bara för dig.” Han slog ut med armarna och visade då upp vad han hållit gömt bakom ryggen. En liten, perfekt, vit ros.

”Ulrik, du hade inte behövt”, mumlade jag fram och kände hur ögonen tårade sig.

”Klart jag behöver. Du är värd allt det här.” Han log och stegade fram till mig. Fäste försiktigt den lilla rosen i mitt hår och strök sedan bort en ensam tår från min kind.

”Tack”, viskade jag och log, samtidigt som jag gjorde ett försök till att blinka bort tårarna.

”Ingen orsak.” Han kysste mig mjukt och fattade sedan tag om min hand. ”Kom.” Med ett försiktigt ryck, fick han mig att börja röra mig mot vattnet tillsammans med honom. Vad var nu på gång?

 

 

 

 

 

---

Japp, ytterligare ett tidsinställt och kort inlägg. Skrev detta otroligt snabbt, eftersom jag knappt haft någon inspiration alls den här veckan, så fick slänga ihop två inlägg i farten. Så jag är ledsen för den dåliga kvalitéen!

 

Aja, hoppas ni gillar det, så ses vi! :)