Kvällen blev ganska lugn för oss alla. Gabriel och Patrik bossade över grillen och lagade till kött och grönsaker som doftade underbart. Trots detta, åt jag knappt något av det. Jag ville inte avbryta något bara på grund av en kväll.

Till min lättnad verkade ingen märka av att jag knappt åt något. De vuxna satt placerade vid ett bord inomhus, medan vi yngre flyttat utebordet långt ut i trädgården.

Här satt vi nu. Tyler brukade inte alltid vara särskilt delaktig i diskussioner, men han satt nu och skämtade glatt med Jack. Även Liz hade bjudits hit och hon och Jack skrattade ordentligt åt Tyler. Jag var glad över att de verkade ha det så roligt.

”Allt okej?” Ulrik såg på mig med ett leende lekande i mungipan. Han hade knappt släppt mig ur sikte på hela kvällen.

”Jodå.” Jag log tillbaka och lutade huvudet mot hans axel. ”Jag tänkte bara lite.”

”Något du kan säga högt?” Ulrik kysste mig mjukt på kinden.

”Det är en överraskning”, mumlade jag och blinkade retsamt mot honom.

”Du gör mig nyfiken.” Han suckade tungt och la armen kring mina axlar så att jag kunde luta mig lite tyngre mot honom.

”Hm.” Jag hade slutit ögonen och satt nu bara och njöt av hans närhet. Hans blonda hår kittlade min kind då han försiktigt rörde på huvudet och jag kunde höra hans lätta andetag. Jag hade säkert somnat där och då, om inte den glupande hunger jag känt oavbrutet den senaste veckan, gjort sig påmind.

”Alex, hur är det egentligen?” Ulrik såg oroligt på mig, då jag hastigt slog upp ögonen och ryckte till.

”What´s up?” Även de andra reagerade nu och Liz mötte min blick med en bekymrad rynka mellan ögonbrynen.

”No, no, I´m okey.” Jag log darrigt och reste mig sedan upp. ”I just need to get a glass of water.” Med så snabba steg som jag kunde uppbåda, gick jag därifrån. Hela min kropp darrade, värre än någon gång tidigare, men jag visste hur jag enkelt kunde få den i balans igen.

De vuxna lade knappt märke till mig, då jag passerade, något som gjorde mig lättad. Mamma skulle bli rasande om hon fick veta något.

I köket lyfte jag ner ett glas från skåpet, fyllde det med kallt vatten och drack hastigt upp det. Jag gjorde om samma sak flera gånger, innan jag till slut satte ner glaset och drog ett djupt andetag för att lugna min skenande puls. Jag visste att det hade varit nära att jag avslöjat mig själv där ute, men jag fick inte. Då skulle allt gå i stöpet, det var jag väl medveten om.

Jag stegade över till skafferiet och drog upp dörren. Jag visste att vattnet egentligen inte skulle räcka, så jag var tvungen att äta något mer.

En kakburk fångade min blick. Jag visste att kakor kunde få mig att falla tillbaka i gamla spår, men det var samtidigt nödvändigt för att inte avslöja mig.

Jag slukade inom ett par minuter tre kakor, de minsta jag kunde hitta, och begav mig sedan tillbaka ut till de andra. De verkade inte ha saknat mig det minsta.

”Allt bra nu då?” Ulrik höjde på ett ögonbryn och jag nickade.

”Jodå. Det var inget fel innan heller.” Jag sjönk på nytt ner bredvid honom och suckade. Jag var trött.

”Så, vad hade du tänkt göra imorgon?” Ulrik log och utbytte en oläslig blick med Jack.

”Inget speciellt, tror jag. Hurså?”

”Nej, inget speciellt egentligen. Men jag kan råda dig att hålla dagen fri, i alla fall.” Han blinkade och reste sig sedan upp. ”Jag tror att jag går och lägger mig nu.”

”You´re going?” Liz såg på honom.

”Yeah, I´m pretty tired.”
”I should get going too.” Liz reste sig upp och kramade om oss alla. ”Bye.” Hon vinkade glatt och försvann sedan iväg runt huset. Jag antog att hon skulle ringa sin pappa för att komma hem.

Efter att Liz gått, var det ingen som stannade kvar så speciellt längre. Alla verkade inse hur trötta de var och alla samtal verkade ha stannat av helt. Ingen hade lust att göra någonting längre.

Vi hade bestämt att Ulrik skulle flytta tillbaka till mitt rum, trots att mamma nu insett att det egentligen inte var en så bra idé att vi bodde tillsammans. Men det fanns inget hon kunde göra åt det. Det var bestämt så nu.

Jessica och Tyler försvann snabbt uppför trappan till sina respektive rum, liksom Jack som begav sig till Toms.

Jag och Ulrik tog det lugnare. Båda var dödströtta och hade inte orken att öka på stegen mer.

”Du ser helt slutkörd ut.” Jag mötte Ulriks blick och han gäspade.

”Gissa om jag är det.” Han drog av sig den svarta gubbkepsen och drog handen genom håret.

”Jag behöver inte gissa. Jag vet det.” Jag log och stängde dörren efter oss.

”Syns det alltså så tydligt?” Han skrattade trött och slängde ifrån sig gubbkepsen på sin säng.

”Ja du.” Jag blinkade och sjönk ner på min sängkant, nästan för trött för att byta om till pyjamas.

”Hm.” Ulrik började fumligt försöka knäppa upp knapparna på sin skjorta, men verkade inte lyckas sådär speciellt bra.

”Kom hit, jag hjälper dig.” Jag skrattade och la huvudet på sned. Han instämde med ett kort skratt, och slog sig sedan ner på sängen bredvid mig. Hans hår stod verkligen åt alla håll nu, men det fick honom egentligen bara att bli ännu vackrare.

Med försiktiga fingrar, började jag knäppa upp hans skjorta. Jag var minst lika trött som han, så varje knapp tog flera minuter. Men han klagade inte.

”Tack.” Han log mot mig, då den sista knappen äntligen gav med sig och han kunde dra av sig skjortan. Jag vände hastigt bort blicken för att låta honom byta om ifred. Trots att jag egentligen inte sett något, så kunde jag känna hur det hettade i kinderna. Jag bet mig besvärat i läppen. Jag avskydde att rodna.

”Ingen orsak alls.” Jag mumlade fram det, utan att veta om han överhuvudtaget hörde det.

Utan förvarning, kunde jag känna hur han slog armarna om mig bakifrån och kysste mig försiktigt i nacken. Jag rös till och slöt ögonen. Jag misstyckte inte alls till det här.

Ulrik släppte på nytt taget om mig och reste sig upp. Jag såg försiktigt upp och möttes av hans bara överkropp. På nytt spred sig rodnanden över mina kinder och jag slog ner blicken.

”Vad är det?” Han skrattade lågt och sjönk ner på huk framför mig så att jag tvingades möta hans blick.

”Inget.” Jag bet mig i läppen och reste mig upp, så att jag kunde vända ryggen mot honom. Med långa steg begav jag mig bort till min garderob och drog ut ett par rutiga pyjamasbyxor och en alldeles för stor t-shirt.

”Säker?” Han lät undrande på rösten och jag kunde höra hur sängfjädrarna knarrade då han på nytt sjönk ner på min säng. Fortfarande med ryggen mot honom, nickade jag.

”Helt säker.” Jag suckade och drog av mig mitt linne. Jag hörde hur Ulrik flämtade till, men valde att inte vända mig om. Istället drog jag t-shirten över huvudet och bytte shortsen mot pyjamasbyxorna.

 

 

---

Tidsinställt är vad detta inlägg är ;) Aja, ganska kort och inte så speciellt bra, men var stressad när jag skrev detta, för att jag ville få klart ett inlägg till imorgon också. Hoppas att ni gillar det, i alla fall! :)

 

Ha de gött!