När jag vaknade morgonen därpå, var det knappt att jag kom ihåg vad som hade hänt. Men då tanken nådde min nyvakna hjärna, spred sig ett leende över mina läppar.

Försiktigt, för att inte väcka Ulrik, kravlade jag mig ur sängen och drog på mig en lång kofta över pyjamasen. Jag frös och hade egentligen velat ligga kvar i sängen i all evighet, men då klockan redan passerat åtta, så kände jag att det var bäst att stiga upp.

Så tyst jag kunde, fiskade jag upp min dator från väskan och öppnade sedan ena balkongdörren. Den svala luften slog emot mig och jag drog flera djupa andetag. Min hjärna klarnade avsevärt, då den på nytt fick frisk luft och syre.

Jag sjönk ner i en av korsstolarna och svepte en kvarglömd filt kring axlarna. New York sjöd av liv långt där nere, trots att det var söndag. Folk skyndade fram och tillbaka på gatorna och bilarna tutade högt och irriterat på varandra. Ingen rast, ingen ro, som min pappa skulle ha sagt.

Jag öppnade locket på datorn och kopplade upp mig till hotellets nätverk. Trots att det var helg och trots att jag befann mig i New York, så hade jag fortfarande läxor. Jag skulle vara här en vecka, vilket gjorde att jag missade ytterligare skoltid. Varken mina föräldrar eller lärare var glada över detta, men då mina föräldrar sedan länge gett sitt godkännande åt Ulrik, så fick de allt skylla sig själva.

Trots att jag hade satt mig där med tanken att jag skulle göra läxor, så hade jag hastigt gått över till att leka runt på Youtube. Jag kunde göra just detta i timmar. Titta på olika videor och lyssna på all musik som fanns där.

Jag brukade lyssna på sån musik som jag inte kunde få tag på annars. Musik som jag inte kunde köpa.

Jag satte på Last Kiss av Taylor Swift och gjorde sedan på nytt ett försök att fortsätta med läxorna. Ulrik förstörde det.

”God morgon.” Han lutade sig mot dörrkarmen och gäspade.

”Groda”, mumlade jag ofokuserat, utan att inse vad jag sagt.

”Groda? Varför är jag en groda nu för tiden?” Ulrik sjönk ner i korgstolen bredvid mig och viftade med handen framför ögonen på mig för att få mig att vakna till.

”Va?” Jag såg upp från datorskärmen och stirrade på honom. ”Vad är det?” Han skrattade åt mig.

”Jag frågade varför du kallade mig groda.” Han suckade och skakade på huvudet, med blicken fäst på något i fjärran.

”Hm, jag är nog lite virrig.” Jag stängde ner datorn och la den på det lilla bordet. ”Jag menade säkert god morgon.” Jag bet mig i läppen och följde hans blick bort mot horisonten, visste inte vad jag skulle säga härnäst.

”Jag märker det”, mumlade Ulrik och slängde en blick åt mitt håll. Nu var det han som verkade frånvarande.

”Vi ska kanske gå och äta frukost?” Jag gav honom en frågande blick och han nickade långsamt. Jag la märke till att han redan var påklädd. ”Du kan gå ner om du vill. Jag ska bara byta om.” Orden fick honom att äntligen vakna till liv.

”Varför får inte jag stanna?” Han la huvudet på sned. ”Det är inget som jag sett förut.” Han blinkade retsamt mot mig, trots att en lätt röd färg dök upp på hans kinder. Även jag kände hur det hettade i mina.

”Stanna om du vill”, mumlade jag generat och reste mig sedan upp. Jag la tillbaka datorn i väskan och plockade sedan fram kläder ur garderoben. Ulrik hade slagit sig ner på sängen med surfplattan i handen på nytt. Trots att jag visste att det han sagt var sant, så kändes det fortfarande lite olustigt att byta om inför honom. Så, alltså, istället begav jag mig in i badrummet och bytte om. Han verkade inte bry sig märkbart om det.

Efter att jag klätt mig och satt upp håret i en hästsvans, begav jag mig ut till Ulrik.

”Klar?” Han såg frågande på mig. Jag nickade.

”Var ska vi äta någonstans?” Jag drog på mig ett par converse och stod sedan innanför dörren och väntade på honom.

”De andra är uppe på The View.” Ulrik log mot mig. ”Så det är bara att börja gå.”

”Gå du. Din smarta flickvän tar hissen.” Jag blinkade mot honom och drog upp dörren.

”Haha, jättekul.” Han log brett mot mig och tog min hand, medan vi gick genom korridoren. Han kramade den mjukt då vi steg in i hissen och dörrarna gick igen bakom oss.

Hissen var tom, sånär på en äldre man som stod i ett hörn med blicken fäst på sin mobil. Han verkade besvärad av att vi kommit in och hans tummar rörde sig som oljade blixtar över skärmen.

Jag böjde ner huvudet och bet mig i läppen, för att inte börja skratta åt hur komiskt det såg ut. Ulrik gav mig en road blick och skrattet lekte i hans ögon. Ett leende bredde långsamt ut sig över hans läppar, medan även han kämpade för att inte börja skratta.

Plötsligt, utan förvarning, stannade hissen och dörrarna gled upp. Mannen skyndade hastigt ut och gav oss båda en undrande blick.

Så fort dörrarna på nytt gick igen, brast vi båda ut i gapskratt. Jag lutade mig mot väggen och slog handen för munnen för att dämpa skrattet innan hissen var framme vid sitt mål. The View, på våning 52 med utsikt över större delen av New York.

JB, Nick, Simone, Josefin, Anders och Johan satt vid ett stort bord vid kanten av restaurangen. Trots att de pratade och skrattade och var fullt upptagna av maten, så märkte jag då vi närmade oss att de då och då slängde nervösa blickar ut genom de höga fönstren, som för att förvissa sig om att de inte var på väg att trilla ner.

”Halloj!” Ulrik höjde handen till hälsning och blandade svar kom flygande, några grötiga på grund av mat som var inproppad i munnen.

”Hejsan, latmaskar.” JB hade lyckats svälja ner sin stora tugga cornflakes och mjölk. Jag förstod inte hur han kunde äta så mycket i en tugga, utan att hans kinder sprängdes.

”Hej matvrak”, kontrade jag och log retsamt mot honom då han såg förtörnad ut.

”Du behöver inte dra till med sånt”, mumlade han och låtsades se sårad ut. Jag skakade bara på huvudet åt honom.

Jag och Ulrik plockade åt oss frukost från buffén och slog oss sedan ner vid bordet bland de andra. Ulrik hamnade mellan Nick och JB och jag bredvid Simone, med Josefin på hennes vänstra sida. Anders och Johan stannade inte kvar en längre stund, då de hade jobb att utföra. De påminde Ulrik om att han skulle möta dem nere i lobbyn inom en timme, och försvann sedan ner.

Allt igenom hade vi en trevlig frukost. Killarna skämtade med oss, allt för att få oss att skratta, men vi ingick en pakt mot dem, genom att hålla tyst och inte skratta.

”Så, vad ska vi göra idag då?” Simone gav mig och Josefin en undrande blick. ”Ska vi dumpa killarna och göra nåt kul?” Nick och JB lät höra varsin förnärmad grymtning.

”Visst, det låter bra.” Jag log mot dem båda och kände Ulriks blick på mig tvärs över bordet. ”Egentligen tycker jag inte om att shoppa, men jag kan ge mig för idag.”

”Visst, det låter bra. Simone?” Josefin såg frågande på Simone.

”Det låter helt okej. Då får jag en chans att köpa fler skor.” Hon blinkade och jag skrattade lätt åt henne. Simone och hennes kärlek för skor.

Ulrik försvann efter en kort stund iväg för att möta Anders och Johan. Vi andra lämnade även vi snart bordet.

Nick och JB bestämde sig för att även de hänga med på en shoppingtur, vilket gjorde oss glatt överraskade. Vi tog hissen ner till först mitt och Ulriks rum, för att jag skulle kunna hämta mina saker och gick sedan en våning ner till killarnas. De var de som tog längst tid på sig, då de fjantade runt och letade fram sina saker från alla möjliga ställen. Det var nästan så att vi tröttnade på att vänta och gav oss av utan dem.

Men till slut var de klara och vi kunde ta hissen ner till Simone och Josefins rum. De var betydligt snabbare än killarna, något vi retade dem för under hela vägen ner till lobbyn och ut på gatan.

Vi tog vägen genom Central Park, som låg något kvarter bort. Parken var otroligt vacker. Så grön och stilla, en total motsatts mot den gråa, hetsiga staden runt omkring.

Vi gick där en lång stund och tittade på större delen av allt som fanns. Solen sken från en molnfri himmel och luften var frisk och skön. Jag hade hellre stannat här hela dan, sittande i gräset vid den lilla sjön, istället för att bege mig ut på de avgasfyllda gatorna och traska runt i de trånga butikerna. Men nu hade jag inget annat val än att följa med dit där de andra ville ta sig.

Alltså spenderades större delen av dagen i butiker. Josefin, Simone, Nick och JB verkade ha grymt kul tillsammans. Jag hängde mest efter, skrattade med de andra. Jag hittade, trots min shoppingmotvilja, en del saker, så då vi någon gång på eftermiddagen slog oss ner på ett Starbucks, så hade även jag ett par kassar, trots att de andra säkert hade dubbelt så många var.

”Puh, det här var välbehövt.” Jag smuttade på min milkshake och lutade mig bakåt mot ryggstödet. Jag märkte att ingen av de andra verkade lyssna. De var alltför upptagna av sina egna konversationer.

Josefin och JB satt och skrattade och pratade högljutt och jag lade märke till att de inte precis dolde att de höll varandra i handen. Även Simone och Nick trivdes tillsammans. Detta fick mig att känna mig otroligt ensam. Jag önskade att Ulrik kunde vara där, så att jag också skulle ha någon att prata med.

Jag tog en ytterligare klunk av milkshaken och lät blicken fara över lokalen. Starbucks var inte så packat som vi trott. Det var skönt. Vi hade trängts med människor hela dagen, så här kändes det nästan som om man var själv på en mils stort område. Det var befriande och jag slöt trött ögonen. Jag kunde lika gärna passa på att vila lite.

Alla bilder är från Google och om du hittar en som du äger och vill ha märkt med ditt namn/att den tas bort, skicka då ett mejl till [email protected]

--------------------------------------------------------------------------------------------

Del 32, lite längre och tidigare än vad jag hade tänkt mig ;) Om ni kommenterar flitigt så kommer det kanske ett till imorgon, beroende på om jag hinner eller inte.

Jag hoppas att ni alla har det gött!

Erica