Efter att ha duschat en kort stund, klädde jag mig och begav mig ner till köket. Ulrik, Jack och Tom satt redan där och åt, fullt upptagna i ett samtal.

Så diskret jag kunde, plockade jag fram en skål och fyllde den med yoghurt och flingor. Jag erinrade mig att jag inte frågat killarna om de ville följa med till stranden, men det var inget som jag var så speciellt sugen på. Men jag visste samtidigt att Liz skulle bli besviken om de inte följde med.

”Hm, hörni”, mumlade jag, hoppades nästan på att de inte skulle höra mig.

”Vad är det, sis?” Tom la huvudet på sned och såg på mig med sina bruna ögon. Jag svalde tuggan av min frukost som jag stoppat i munnen, och slog mig sedan ner bredvid min bror vid bordet.

”Jo, jag och Liz ska till stranden idag, så vi undrar bara om ni skulle vilja hänga på.” Jag höll blicken fäst på innehållet i min skål. Jag rörde runt, runt, runt i den med skeden. Jag hade upptäckt att jag placerat mig mittemot Ulrik och jag skämdes fortfarande för min tabbe.

”Visst, det låter kul.” Jack lät entusiastisk på rösten. ”Det var länge sedan jag träffade Liz.”

”Okej.” Jag stoppade in ännu en sked i munnen för att slippa prata vidare. Trots att jag till en början inte velat ha med dem, så kände jag mig nästan lite upprymd över att få spendera lite tid med min bästa kompis, bror och kusin. Jag tänkte inte över att jag inte räknade in Ulrik.

”När behöver vi åka?” Jag hörde att det nu var Tom som talade.

”Vi ska träffa henne vid elva i närheten av piren.” Jag drog fingrarna genom mitt hår som fortfarande var lite fuktigt och såg sedan upp för att kontrollera tiden. Direkt mötte jag blicken i ett par blågröna ögon.

”Vi kanske borde dra oss då.” Ulrik log mot mig och jag log osäkert tillbaka. Han verkade i alla fall inte arg över vad jag hade gjort. Jag kände mig lättad över det.

”Jo, vi borde nog det.” Klockan visade på tjugo över tio.

Jag tryckte i mig det sista av min frukost och begav mig sedan upp till badrummet för att borsta tänderna.

Det dröjde inte många minuter innan vi alla hade packat det vi skulle ha med oss och satt oss i Toms bil.

Idag var det Tom som körde med Jack bredvid sig och jag och Ulrik i baksätet. Vi sa inget till varandra, utan deltog bara var för sig i de andras samtal. Trots att jag knappt kände honom, så hade jag börjat få en uppfattning om hur han var. Han var absolut inte blyg, i alla fall inte så mycket att det varade en längre stund.

Jag slängde en hastig blick åt hans håll, granskade honom i profil. Han såg bra ut, verkligen. Det var inte konstigt att folk tyckte så mycket om honom.

Jag hade lyckats ta reda på lite om honom sedan jag fått reda på att han var den Ulrik som gjort skivan jag hade i mitt rum. Det förvånade mig lite att han inte nämnt att han hade en stor fanbase. På Facebook hade han nästan 60 000 personer som gillade hans sida och på Twitter var han inte heller helt okänd.

Jag antog att han inte berättat för att han antingen var så arrogant att han trodde att alla visste vem han var, eller så ville han helt enkelt hålla en låg profil. Jag tänkte inte precis fråga, så jag fick helt enkelt hålla tyst och se om han tänkte avslöja sig någon gång.

”Framme!” Tom ropade ut det och fick mig att hoppa till.

”Take it easy”, muttrade jag och drog några djupa andetag för att lugna ner mitt skenande hjärta. Tom bara skrattade åt min förorättade min.

”Lugn, sis.” Han log.

I samlad tropp hoppade vi ur bilen och begav oss sedan, i sällskap av våra saker, iväg till piren.

Liz väntade redan på oss då vi kom. Hennes blonda hår var uppsatt i en rufsig hästsvans och hon var iklädd en enkel, grön klänning.

”Hi mate!” Jag vinkade glatt mot henne och tog några snabba steg fram mot henne, så att jag kunde ge henne en kram.

”Hi bestie!” Hon skrattade. ”So, who of you is Jack?” Hon lät blicken svepa över killarna med armen kring mina axlar. Jag visste att hon redan kunde svaret, då hennes blick stannade på min kusin.

”I am.” Jack log och sträckte sedan fram handen mot henne. ”Nice to meet you again, Eliza!”

”Nice to meet you to, Jackson.” Liz blinkade och kramade sedan om honom. De kände varandra redan sedan innan och jag var väl medveten om att de tyckte om varandra otroligt mycket. Eller de hade i alla fall gjort det senaste gången de träffades.

”I´m Ulrik.” Ulrik log och skakade hand med Liz.

”Nice to meet you!” Liz log och gav mig sedan en menande blick, som jag tolkade som ”Han är grymt snygg.” Jag himlade bara med ögonen till svar. Hon älskade verkligen att spana in killar. Hon höll sig inte särskilt ofta till bara en, utan kollade ofta in flera på samma gång.

”And my name do you know, right?” Tom log retsamt. ”Or is it all forgotten?”

”Hi Tom.” Liz kramade om honom och jag lade märke till att hon passade på att viska något i hans öra. Jag rynkade lätt pannan. Vad kunde hon ha att säga honom som hon inte ville säga till mig?

”Come on, let´s go!” Jag skuttade ivrigt upp och ner. Jag var redan grymt varm och längtade efter att få bada.

”Take it easy”, skrattade Liz och krokade arm med mig.

”Why? Aren´t you hot?” Jag höjde på ett ögonbryn mot henne.

”A little bit, but I know someone who´s hotter.” Hon blinkade och slängde sedan en blick bort mot killarna. Jag kunde inte riktigt förstå vem hon syftade på, men någonstans inom mig hoppades jag på att det var Jack. Varför visste jag inte. Kanske var det för att de tidigare hade haft känslor för varandra? Jag orkade inte reflektera vidare över det.

Doften av sol och hav slog emot mig och jag drog ett djupt, uppfriskande andetag. Jag älskade att vara på stranden. Det var så underbart.

”Last one in”, ropade jag och släppte min väska i sanden. Det blev genast fart på de andra.

Med hastiga, smidiga rörelser, drog jag av mig mina shorts och min t-shirt. Jag var glad över att jag bytt om tidigare.

”You´re not gonna be the first one!” Jack blängde på mig, medan han kämpade för att få av sig sina skor. Converse, inte det smartaste valet.

”I so gonna be.” Jag skrattade och började springa mot vattnet, uppenbarligen den första. Ingen av de andra verkade ha kommit lika långt som jag.

Det svala vattnet svepte över mina fötter och det var nästan att jag stannade, bara för att få njuta av känslan. Men jag tänkte inte ge upp en seger. Jag var otroligt tävlingsinriktad.

Ljudet av någon som rörde sig i vattnet bakom mig, fick mig att vakna upp ur mina tankar. Jag insåg att jag saktat ner och att någon närmade sig, snabbt.

Utan förvarning kände jag någons armar kring min midja och jag snubblade till. Detta resulterade i att jag föll raklång ner i vattnet med någon över mig.

”Gott ya!” Rösten lät triumferande och inte den jag förväntat mig. Jag hade trott att det skulle vara Tom eller möjligtvis Jack, men inte den det egentligen var. Ulrik.

”Auch.” Han var tyngre än vad jag väntade mig och då vattnet var djupare än vad jag trott, svepte en lätt våg då och då över mitt ansikte, vilket fick syret att hastigt försvinna.

”Oj, förlåt.” Hastigt reste han sig upp och sträckte ut handen mot mig för att hjälpa mig upp på fötter.

”Det är okej.” Jag andades häftigt, dels efter språngmarschen, dels efter bristen på syre. ”Gör bara inte om det.” Jag log mot honom. ”Men tro inte att jag låter dig vinna.” Innan han hunnit reagera, fortsatte jag ut i vattnet. Jag sprang tills vattnet blev för djupt. Då dök jag smidigt ner under ytan och njöt av stillheten där nere för ett par sekunder.

 

Vi badade en lång stund, skvätte vatten på varandra och hade allmänt kul. Jag kände att den spända stämning som härskat mellan mig och Ulrik började lösas upp och jag märkte att jag njöt av att vara med honom. Han var så trevlig och liknade mig på många fler sätt än vad jag hade trott från början.

Vi låg och solade en stund, pratade och skrattade. Det kändes som om vi alltid varit tillsammans, allihopa.

Efter en stund begav sig killarna iväg för att köpa något att dricka. Jag och Liz stannade kvar för att vakta sakerna och passa på att prata om killarna medan de inte var där.

”Ulrik seems to like you”, sa Liz och blinkade mot mig. Jag kände hur det hettade i kinderna och jag höll blicken fäst på havet.

”Well, maybe. But we´ve only known each other for one day.” Jag bet mig i läppen. ”You can´t find something like that out that fast.” Jag mötte hennes blick och log.

”Hm, I guess that you´re right.” Tystnaden lade sig och ingen av oss sa något mer på en lång stund.

”Watch out!” Ett rop överraskade oss båda och innan vi hunnit reagera, träffade något mig hårt i bakhuvudet.

”I´m so sorry, are you okay?” En kille med lockigt, brunt hår sjönk ner på huk bredvid mig. En bit längre bort kunde jag urskilja fyra killar till. Alla såg oroligt på mig.

”I´m all okey.” Jag gned mig i bakhuvudet och log.

”Puh, good.” Killen log och sträckte fram ena handen. ”I´m Harry, by the way.” Han drog av sig sina mörka solglasögon och jag flämtade till.

”Omg”, mumlade jag. ”You´re Harry Styles.” Han skrattade.

”Yes, that´s me. I guess you´re some kind of fan?” Jag nickade stumt. Vad var det med mitt liv nu för tiden? Det kändes som om jag träffade på kändisar hela tiden.

”I think you all is very talanted.” Jag bet mig i läppen och slängde en blick åt Liz håll. Hon verkade också chockad, trots att hon inte var något större fan av killarna.

”Do you want to meet the others?” Harry reste sig upp och sträckte ut handen mot mig för att hjälpa mig upp på fötter.

”I would love to.” Jag insåg att jag inte presenterat mig. ”I´m Alexis, but you can call me Alex. Everyone else does that.”

”Okay.” Harry log. De fyra killar som jag sett några minuter tidigare, samlades nu omkring mig. Trots att jag redan visste vad de hette, så presenterade de sig.

”Hi, I´m Louis.” Han log och skakade min hand.

”I´m Niall.” Även Niall, den enda blonda, skakade min hand.

”I´m Liam.”

”And I´m Zayn.” Efter att de två sista skakat min hand, fick jag fram:

”I´m Alex.” Jag var fortfarande chockad. Att möta några man beundrat otroligt länge var helt sjukt, speciellt som detta hände på en strand dit jag alltid annars gick.

”Nice to meet you!” Louis log brett.

”Um, so what are you guys doing here?” Jag lade märke till att Ulrik, Jack och Tom hade kommit tillbaka, men de kom inte och störde, till min lättnad.

”We´re here to play a couple of shows.” Nu var det Niall som talade.

”Oh, right.” Jag erinrade mig att jag läst det på Twitter. ”I remember that now.” Jag log.

”Hah, brainwashed or what?” Louis skrattade.

”I´m sorry for Mr Tomlinson here. He doesn´t know when to keep his mouth shut.” Harry blinkade mot mig och jag lade märke till att han lätt knuffade till Louis.

”It´s all okey. I didn´t get offended in any way. Promise.” Jag kände att chocken släppt en hel del. Jag kunde prata utan att haka upp mig på ord, eller stirra stint på dem alla.

”I think we´ll have to go.” Harry gav mig en ledsen blick. ”But maybe we will see each other some other time, when I´m not hitting you in the head with a football.”

”Yeah, I would prefer if you keept away from hitting me at all. I´ve got that enough for today.” Jag slängde en blick bort mot Ulriks håll.

”I understand that”, skrattade Harry.

”Wait!” Jag hävde hastigt ur mig det då de alla vände sig för att gå. ”Can I at least get a picture with you?”

Louis och Harry utväxlade en hastig blick.

”Of course!” Jag andades lättat ut. Jag hade nästan förberett mig på att de skulle säga nej.

”Liz, can you take a picture of us? My phone is in my bag!” Liz nickade ivrigt. Hon reste sig upp och letade hastigt fram min mobil från min väska.

”Stand together.” Liz höll upp mobilen framför sig.

Louis och Harry placerade sig på varsin sida om mig och de andra killarna bakom oss. Liz räknade ner från tre. Just som kortet togs, lutade sig både Louis och Harry fram och pussade mig på kinden. Jag förstod att jag måste se ganska förvånad ut över vad som just hänt.

”Um, thanks”, lyckades jag få fram. Jag kände hur mina kinder blossade och jag var på nytt chockad. Jag kände mig nästan lite löjlig som brydde mig såhär mycket. De var bara människor som alla andra.

”It´s a good picture.” Liz räckte mig mobilen och jag tryckte fram bilden.

”You´re right.” Jag log mot henne. Jag märkte knappt att killarna såg på den över min axel.

”Hah, that´s awesome.” Harry log. ”Can you send it over to my phone?” Han drog upp sin mobil ur fickan.

”Sure.” Insikten slog mig att han skulle behöva ge mig sitt mobilnummer för att jag skulle kunna skicka honom bilden. ”Um, should I send it over Twitter or..?” Jag gav honom ett ytterligare alternativ, för att jag antog att de inte var särskilt sugna på att ge ut sina nummer till främmande fans.

”I think it´s better if you send it by text. Then I´ll get your number and we would get a chance to meet again.” Harry blinkade retsamt mot mig.

”Okey.” Jag kände en ytterligare gång hur det blossade i kinderna, medan jag räckte honom mobilen. Han knappade hastigt in sitt nummer och log sedan brett mot mig.

”Send it when ever you got the time.” Han tryckte mobilen i handen på mig och begav sig sedan iväg tillsammans med de andra killarna.

”What the hell was that”, fick jag fram och stirrade på Liz.

”I´ve got no idea, but I think that Ulrik is jealous at Harry.” Hon log snett mot mig och jag himlade bara med ögonen mot henne.

”Don´t say that. I´m positive that he doesn´t like me more than a friend.” Trots mina ord, så kunde jag inte låta bli att slänga en blick åt Ulriks håll. Han pratade med de andra killarna, men jag märkte ändå att han såg på mig. Detta gjorde mig förvirrad. Jag var inte van vid att umgås med andra killar än mina bröder och nu hade jag träffat flera på samma gång och alla hade något med musik och kändisskap att göra. Det var sjukt.

Jag och Liz slog oss på nytt ner hos de andra och Tom räckte oss varsin flaska med dricka. Jag lade knappt märke till det. Mitt huvud surrade med för mycket tankar för att jag skulle kunna bry mig om omvärlden. Jag hade knappt en aning om vad som hände omkring mig. Det enda fakta jag kunde just då, var det faktum att jag snackat med killarna i One Direction och att jag fått Harry Styles nummer. Jag kände för att hoppa runt och skrika, men det gjorde jag inte. Istället nöp jag mig själv i armen för att bevisa för mig själv att det inte var en dröm. Smärtan var alltför verklig. Det var sant.