Middagen tillsammans var inte alls som jag hade tänkt mig. Jag hade trott att tystnaden skulle härska, men istället pratade och skrattade alla. Till och med Tyler som annars inte gjorde särskilt mycket väsen av sig pratade en hel del.

Jag märkte på Ulrik att han var en riktig skämtare. Det gick inte många minuter mellan skrattanfallen som han framkallade.

Jack hade förändrats en hel del, vilket jag snabbt märkte. Han var inte bara kraftigare och äldre, utan han var mer allvarlig nu. Tidigare hade han inte dragit sig för att retas med folk och han hade aldrig varit den som varit ute efter särskilt mycket socialt umgänge, men nu. Han var inte samma person.

Marita och mamma pratade mycket om vad som förändrats bland oss alla och jag hörde Marita berätta om att Jack på senare tid varit ute och festat en hel del. Jag trodde henne inte förrän Jack frågade Tom och Gabriel om var de bästa klubbarna låg. Det gjorde mig lätt besviken. Om han, Tom och Ulrik drog ut och festade så skulle jag lämnas ensam kvar. De var alla arton och kunde göra många saker som jag inte kunde. Det var egentligen ganska självklart att de inte skulle bry sig om att anpassa det de gjorde till mig. Jag var bara naiv om jag trodde något annat.

Middagen var till större del ingen upplevelse. Trots att Ulrik livade upp stämningen med sina skämt och kvicka kommentarer, så kände jag det som om jag bara var en åskådare. Alla andra verkade ha någon att umgås med just där och då. Alla förutom jag.

”Ursäkta mig, jag har några saker som jag måste göra.” Jag mumlade fram det och reste mig från bordet. De andra verkade inte ta någon större notis om mig. Detta passade mig perfekt. Då kunde jag smita utan att få några störande frågor.

Jag valde att bege mig upp till mitt rum. Där kunde jag få vara ifred en kort stund i alla fall.

Vad jag egentligen skulle göra, det hade jag inte den blekaste aning om, men då jag plockade upp mobilen, fann jag två nya sms liggande där.

5.56 pm

To: Australian girl

I sure will text you some day ;) You seem nice. What´s your name by the way? Would be good to know!

6.07 pm

To: My little Alex

Hi girlie! Something planned for tomorow? Maybe we could go to the beach? Liz xx

Jag var glad över att båda sms:en fick mig att tänka på något annat än Jack, Tom och Ulrik. Jag var inte helt ensam trots allt.

6.35 pm

To: Swedish boy

Hey, let´s keep the name - thing a secret for a while. We can take that when we meet, not now. I like surprises!

6.37 pm

To: Liz the miss

Hi mate! Nice to hear from ya. Do you already miss me? It´s not that long ago since we parted! Hah, only joking ;p

The beach sounds awesome! But I´m not sure what mum got planned. Jack and his friend (Ulrik) is here and I guess I´ll have to babysit them with Tom, Jessie and Ty. I´ll look it up!

Alex xx

Då inga svar inkom inom en snar framtid, tryckte jag istället igång datorn för att se om det fanns något där att göra. Det fanns det inte. Inget som fångade mitt intresse i alla fall.

Fotsteg i trappan skvallrade om att middagen var över för dagen. Jag lyssnade till dem för ett par sekunder. Det verkade bara vara en person, inte flera, men jag hade alltid varit dålig på att lista ut sådant. Ljud lät aldrig som man tänkte sig när man inte såg källan.

Dörren till mitt rum som sköts upp, fick mig att hoppa till. Jag hade inte varit beredd på att någon skulle komma in.

”Halloj, jag stör väl inte?” Ulrik log undrande mot mig.

”Nejdå, inte alls.” Jag log tillbaka, samtidigt som jag undrade vad han gjorde där. Borde inte han vilja vara med Jack och Tom?

”Sicken tur.” Han blinkade och slog sig sedan tvekande ner på min sängkant. Han verkade osäker på om han ens borde befinna sig där.

”Spelar du?” Jag nickade mot gitarren som stod lutad mot väggen.

”Jo, en del.” Han verkade nästan lite förvånad över frågan.

”Får jag höra? Om du nu anser dig spela bra, vill säga.” Jag log retsamt och han skrattade till. Ett fint skratt, precis lika fint som hans leende var.

”Jag hoppas att jag inte gör dig besviken.” Han log och reste sig för att hämta gitarren. Han hann inte mer än halvvägs förrän dörren öppnades på nytt. Den här gången var det min bror och Jack som steg in.

”Alex, Glee börjar strax.” Tom log brett mot mig och jag slängde en blick mot klockan. Han hade helt rätt.

”Då är det bäst att vi går ner och bänkar oss.” Jag reste mig upp och styrde stegen mot dörren. Tom stoppade mig med att gripa tag kring min handled.

”Ska du vara så otrevlig, hm?” Han höjde på ett ögonbryn, som för att få mig att tänka över vad jag höll på med. Jag suckade. Var han tvungen?

”Ni andra får också gärna hänga på om ni vill”, muttrade jag, utan att vända mig om. ”Jag och Tom brukar alltid kolla på Glee varje gång det körs, vare sig vi båda är hemma eller inte.” Jag gillade inte riktigt att Tom ville ha med Ulrik och Jack. De var inte en del av traditionen och en tradition var inte till för att brytas, i alla fall inte enligt mig.

”Jag hänger gärna med.” Jack verkade inte märka av hur besvärad jag kände mig. ”Du då, Ulrik?”

”Om det är okej, så visst.” Ulrik lät även han glad över att bli inbjuden, men jag hörde på honom att han förstått att jag egentligen inte ville ha honom där.

”Vad kul.” Tom släppte taget om mig och jag skyndade hastigt nerför trappan med mobilen i handen. Omedvetet hade jag lyckats få med mig den, men jag tänkte inte vända tillbaka för att lämna den nu.

Jag hörde killarna komma nerför trappan, då jag hastigt plockade fram lite chips och läsk. Tom verkade inte bry sig märkbart om att han förstört vad jag trott skulle bli en bra kväll. Han verkade inte bry sig överhuvudtaget om vad jag kände.

Kanske överdrev jag, jag visste inte, men det kändes som om min bror inte brydde sig om sådant som var viktigt för mig längre. Han började bli mer och mer lik mamma.

Jag hörde tv:n slås på inne i vardagsrummet och sedan ljudet av introt till Glee. Hastigt placerade jag drickan och chipsen på en bricka och skyndade dit.

Alla tre satt redan i soffan, utan att ha lämnat det minsta uns av plats kvar åt mig. Jag kunde inte låta bli att sucka irriterat.

”Tack för hjälpen”, sa jag, sarkastiskt, och placerade brickan på bordet utan att bry mig om att läsken skvimpade ut ur glasen. De andra skulle allt få städa. Jag var irriterad och förbannad.

Jag slog mig ner på golvet och lutade mig mot soffan. Jag hoppades på att de andra inte skulle prata och störa. Glee var en av mina favorit tv-serier och de skulle inte få förstöra den också.

Halvvägs in i programmet, hade min ilska lagt sig. Jag satt nu bara och njöt, stängde ute de andra, brydde mig inte om något annat.

Jag hörde mobilen vibrera till på golvet bredvid mig och plockade upp den, distraherad av det som hände på tv:n. Det var ett sms från Liz.

7.03 pm

To: My little Alex

But miss, can´t you bring Jack and Ulrik? I wanna see what they look like ;) Is Jack still as hot as before? Hah, just kidding. He´s your cousin, you can´t see that. That´s why you´re bringing them!

7.06 pm

To: Liz the miss

You´re just weird x) But sure, I´ll ask them. Eleven by the pier? See ya, mate!

Det dröjde inte många minuter innan mobilen vibrerade på nytt, men den här gången var sms:et inte från Liz, vilket gjorde mig förvånad.

7.08 pm

To: Australian girl

Well, now I´ve got something to look forward to, then. You like being a bit secret, don´t you? :)

7.10 pm

To: Swedish boy

Yep, secrets is my cup of tea. So there, mister ;)

Jag la ner mobilen bredvid mig och gjorde ett försök till att återgå till tv-programmet. Men jag kunde inte koncentrera mig. En känsla av att något inte stod rätt till gnagde inom mig.

Kvällen troppade långsamt av. Så fort Glee var slut, bestämde jag mig för att gå och lägga mig. Killarna hade ändå bytt kanal till en film som inte intresserade mig det minsta.

De noterade inte ens att jag gick.

Väl i mitt rum, efter att ha gjort mig ordning för att sova, valde jag att skriva några rader i den bok som jag använde som dagbok.

Jag drog ut lådan i skrivbordet som jag förvarade den i och min blick fastnade på en skiva som låg däri. Skivan som jag fått av Tom.

Jag plockade upp den och granskade den noggrant. Jag flämtade till. Det var därifrån som jag känt igen honom. Att jag inte förstått det tidigare.

Hastigt stoppade jag tillbaka den i lådan, då låga röster hördes utanför dörren. Jag kände igen Ulriks röst direkt och reagerade instinktivt då dörren öppnades. Jag kröp ner i sängen och låtsades sova. Jag ville inte prata med honom just då, inte efter vad jag nu upptäckt.

Jag hörde honom tyst röra sig runt i rummet, försvinna ut och sedan återvända. Det dröjde inte en så speciellt lång stund innan lampan släcktes och knarrandet från extrasängen han skulle sova i, hördes. Inte förrän då kunde jag slappna av och faktiskt göra ett försök till att sova. Sova med alla tankar som snurrade inom mig och ett par blågröna ögon klistrade på näthinnan.

Att vakna morgonen därpå var inget som var så speciellt lätt. Jag stapplade upp ur sängen till en svordom, då jag märkte att klockan redan passerat halv tio, och styrde stegen mot badrummet.

Jag ryckte i dörren. Det var låst och jag kunde höra ljudet av duschen som spolade. Jag suckade. Det var säkert Jessica som befann sig där inne och jag visste av egen erfarenhet att hon alltid tog minst en timme på sig i badrummet.

”Jessica, öppna! Jag vet att du är där inne! Jag har bråttom.” Jag knackade irriterat på dörren. Inget svar. Jag knackade på nytt och kunde höra hur vattnet stängdes av.

Fortfarande fick jag inget svar. Jag började bli riktigt förbannad vi det här laget. ”Jag vet att du inte öppnar för att retas. Kom igen nu!” Nu bultade jag intensivt på dörren.

”Vad vill du egentligen?” En röst bakom mig fick mig att snurra runt.

”Jessica! Men hur…?” Jag stirrade mållös på henne. Hur kunde hon befinna sig där ute, när hon befann sig i badrummet?

”Jag är inte där inne”, sa hon och log retsamt. Jag visste att hon hade rätt.

Låset som vreds om, fick oss båda att se mot dörren. Jessica skrattade bara tyst och försvann sedan in i sitt rum.

Jag såg dörren skjutas upp och fann mig strax stå öga mot öga med Ulrik. Han var blöt i håret och endast iklädd en t-shirt och mjukisbyxor. Det syntes på honom att han dragit på sig dem i all hast på grund av mitt intensiva bankande.

”Hm, god morgon”, mumlade jag generat och kände hur det hettade i kinderna. Jag kände mig otroligt dum som inte kommit ihåg att han befann sig hemma hos oss. Jag hade glömt allt.

”God morgon.” Hans röst var lätt hes och jag mötte hans blick. Även han var märkbart röd om kinderna.

”Förlåt.” Jag bet mig i läppen och såg bort. ”Det var ingen mening att stressa dig. Jag kan ta det andra badrummet.” Hastigt vände jag på klacken och skyndade mig därifrån. Inte förrän jag låst dörren efter mig inne i det andra badrummet, kunde jag pusta ut. Trevligare start på morgonen kunde man få. Det var inget som jag kunde förneka det minsta.