~ Christmas Roses ~ 2.
Det dröjde runt tio minuter innan Anders anlände, i sällskap med en annan man vid namn Johan. De presenterade sig kort och förde mig sedan med sig in i ett konferensrum. Ulrik följde oss, med ögonen klistrade vid sin mobil. Han hade ännu inte sagt något.
”Okej, du vet i princip vad jobbet går ut på, eller hur?” Anders log mot mig där han satt mittemot mig. Jag nickade.
”Ja, i princip.” Jag bet mig i läppen och väntade på att han skulle fortsätta.
”Vi hade tänkt att du ska få hjälpa oss att producera ett par låtar. Nu lagom till jul kommer det bli en hel del jullåtar, men inte helt. Ulrik här ska bland annat släppa en skiva till sommaren, så du ska få hjälpa till med några av låtarna.”
Ulrik såg upp och log trött.
”Bäst för dig att du gör ett bra jobb.” Jag kunde höra retsamheten i hans röst, men kunde trots det inte låta bli att bli lite irriterad. Han var inte rolig om han trodde det.
”Idag är det inte mycket du behöver göra. Du och Ulrik ska få ha en kort låtskrivarsession, du ska få dina tider och så blir det inte mer förrän imorgon.” Anders slog ihop händerna och sköt ett papper tvärs över bordet. ”Jag hoppas att du tycker att det här ska bli roligt.” Han log och reste sig sedan från bordet.
”Klart jag gör.” Jag slängde en kort blick på pappret, innan jag lade ner det i väskan och följde honom ut ur rummet.
Både Ulrik och jag var irriterade av varandras sällskap, men låtskrivningen gick trots det bra. Jag visste att om han klagade på att jag skötte mig dåligt, skulle jobbet med all säkerhet ryka direkt. Det var hans album det handlade om och om han inte var nöjd med mig, så var det mitt jobb som försvann, inte hans. Han var viktigare för företaget än vad jag var.
Varför vi egentligen inte tyckte om varandra, hade jag inte den blekaste aning om. Det var bara något med kemin som inte klickade.
Men i vilket fall som helst, ströp vi inte varandra under tiden vi jobbade och båda lämnade byggnaden oskadda.
”Det där gick ju bra.” Ulrik körde ner händerna i fickorna på sin jacka, där vi gick nerför gatan mot tunnelbanan.
”Det gjorde det väl.” Jag nickade långsamt och slängde en blick åt hans håll. Varför försökte han ens? Vi var ute nu, borta från Johan och Anders.
”Ska du hem nu, eller har du något planerat?” Han mötte min blick och ett leende ryckte i mungipan på honom.
”Ingen aning.” Jag ryckte på axlarna och lirkade upp mobilen ur fickan. I själva verket skulle jag höra av mig till mina kompisar och möta dem hemma, men jag kände inte för att berätta detta för Ulrik.
”Okej.” Han nickade långsamt och såg på mig en kort stund. ”Jag antar att vi ses imorgon.”
”Mhm.” Jag nickade till svar och fortsatte sedan gå, medan jag skickade iväg ett sms till mina vänner. De skulle allt få jobba lite.
När jag steg in genom dörren till lägenheten, förstod jag att de andra redan var där. Gemma var i vilket fall som helst inte ensam.
”Hej Nick.” Hon kikade ut från köket med ett leende. ”Jonas, Sam och Jess kom för en kvart sedan, så du är sist.”
Jag klev ur skorna och sträckte sedan på mig.
”Tja, ni har ju latat er hela kvällen. Jag har jobbat, så nu förtjänar jag lite uppassning.” Jag blinkade och följde henne sedan in i köket.
”Vad hörde jag om uppassning?” Jonas log brett där han satt, bekvämt balanserande på en stol. ”Jag skulle faktiskt behöva en massage.” Han skrattade och jag gav honom en knuff, som fick honom att slå bakhuvudet i väggen.
”Massera dig själv.” Jag placerade mig på stolen bredvid honom och placerade en bit från den kalla pizzan på min tallrik. De andra hade redan käkat, hur de nu hunnit det på en kvart, och fortsatte nu sitt tidigare samtal. Jonas stolthet verkade dock ha blivit sårad av att slå huvudet i väggen, så därför satt han och gnällde högljutt, gned sig i bakhuvudet och blängde irriterat på mig.
”Varför måste du skada mig?” Han putade med underläppen och mötte min blick. Jag himlade med ögonen och klappade honom lätt på axeln.
”För att vara ärlig, du förtjänade det.” Jag skrattade och Sam, som suttit på andra sidan bordet och tryckt i sig mer pizza, instämde.
”Och var fick du luft ifrån?” Jonas rynkade pannan och försökte se sårad ut, något som fick även Jess och Gemma att instämma i skrattet. Han lyckades alltså inte. Det gjorde han aldrig.
Efter detta, begav vi oss in i vardagsrummet, där vi trängde ner oss i soffan. Fem personer i en soffa för tre, var inte precis optimalt, men vi brydde oss egentligen inte. Vi gillade att trängas. Det blev mysigare på det viset.
Gemma och Jess hade bestämt en film sedan tidigare och de satte nu på den. En löjlig romantisk komedi, med en urvattnad Romeo och Julia handling. Jag och killarna klagade högljutt över detta.
”Måste vi kolla på den här igen?”, suckade Sam och drog handen genom håret.
”Ja, det måste vi.” Jess log och placerade huvudet på hans bröstkorg. ”Är du inte nöjd kan du väl gå och hitta en annan film halv elva på kvällen.” Hon blinkade mot honom och han suckade tungt, men han protesterade inte vidare. Det var snarare jag och Jonas som muttrade över det.
”Vi kan ju alltid byta till Sagan Om Ringen. Det får fart på dem.” Jonas log brett och jag skrattade lågt, något som fick Gemma och Jess att hyscha oss inom femton sekunder.
”Eller X-Men. Vi har ju en hög filmer här.” Jag nickade mot bokhyllan och han log brett.
”Vi väntar tills de har somnat av det här sömnpillret innan vi byter.” Han skrattade lågt och jag instämde. Mer hysch. Vi hade en plan...
Jonas och min plan hade varit optimal för kvällen, om det inte hade varit för det faktum att vi somnade först. För så var faktiskt fallet. Vi somnade först och blev istället väckta av de andra när filmen var slut och de skulle gå och lägga sig. Jag antog att de hört planen och inte väckt oss tidigare på grund av detta. Gemma och Jess älskade romantiska filmer med tunn handling och vaktade tv:n som hökar varje gång de fick bestämma film. Stackars Sam hade säkert inte haft något att invända med när det kom till detta. Om inte han somnat också, vilket han troligtvis hade. Det var likt honom i sådana fall.
Jess valde att sova i Gemmas rum, då jag skulle upp i hyfsad tid nästa morgon för att bege mig till Universal, medan killarna sov i vardagsrummet. Det kändes ensamt att sova själv, när jag visste att jag kunnat få sällskap, men jag antog att ingen ville bli väckt vid åtta på en lördag. Jag var inte precis den smidigaste personen på morgonen, så att säga, så jag skulle säkert bara ha väckt hela lägenheten om jag sovit i samma rum som någon annan.
Efter att ha borstat tänderna och sagt godnatt till de andra, gick jag och lade mig. Trots att jag sovit en stund tidigare, var jag dödstrött och det dröjde inte många minuter innan jag sjönk in i drömmarnas värld. Alla dagens intryck hade verkligen tröttat ut mig och det skulle visa sig att lördagen skulle bli i princip likadan.
Super bra, mer!