Solljuset letade sig in mellan gardinerna, rörde sig över mitt ansikte och fick mig att frustrerat höja handen för att skydda ögonen från det skarpa ljuset. Med en gäspning, satte jag mig upp i sängen, drog undan håret ur ansiktet. En blick på klockan sa mig att den var långt efter tio.

Min hand sökte av handen bredvid mig, men jag kunde inte känna av Ulriks kroppsvärme. Jag rynkade pannan, svängde benen över sängkanten. Lägenheten verkade vara helt tyst. Hade han stuckit efter att jag hade somnat? Hade han ångrat sig?

En klump började bildas i min mage, då jag hastigt drog på mig ett par jeans och en t-shirt, fäste upp håret i en slarvig tofs. Om han hade stuckit, svikit mig igen, skulle jag inte veta vad jag skulle ta mig till. Det räckte med en gång.

”Ulrik?” Mitt utrop fick inget svar och klumpen i magen vred sig ett smärtsamt varv. Jag hade faktiskt druckit kvällen innan, troligtvis hade även han gjort det. Ingen av oss hade varit särskilt klar i huvudet. Tänk om jag fattat honom fel, att det var alkoholen som talat och inte han?

Jag bet i i läppen, skyndade mig ut i vardagsrummet. Ingen där. Samma sak med badrummet. Tomhet. Inte en själ i sikte.

Jag förflyttade mig till köket. Ingen där heller. Bara en lapp på köksbordet.

Full av obehag, placerade jag händerna på var sida om lappen, lutade mig över den så att jag kunde läsa den sneda handstilen. Hans handstil, helt klart.

 

Hej Alex!
Drog bara hem en stund för att hämta lite kläder och handla något att äta. Tillbaka vid elva. Ville inte väcka dig, du sov så sött ;)

Vi ses!

/Ulrik xx

P.S. Lånade en nyckel av dig, om du skulle sova när jag är tillbaka!

Meddelandet fick mig att lättat andas ut. Varför hade jag varit så paranoid? Det var inte likt mig, inte alls.

Men jag antog att de senaste månadernas händelser hade förändrat mig. På något sätt.

Jag slängde en blick på klockan, fann att den var halv elva. Jag insåg att jag borde ta en dusch innan han kom tillbaka, ville inte se helt död ut.

Jag rotade hastigt ut en snyggare klänning ur garderoben och hoppade sedan in i duschen en kort stund.

Jag hann klä mig, städa undan lite och duka bordet, innan jag kunde höra hur nyckeln sattes i dörren, vreds om och handtaget trycktes ner. Sedan Ulriks välbekanta röst.

”Hej.” Han lät glad och jag stegade ut i hallen, mötte leende hans blick, då han hängde av sig jackan och ställde undan sina skor. Jag noterade att det var ett par gula Converse.

”Hej. Allt okej?” Jag fångade upp påsen han räckte mig och han nickade.

”Jovars. Själv då?” Han log och placerade sin väska på en krok. En stor väska, lade jag märke till. Han hade nämnt att han hämtade kläder, så jag antog att han tänkte sova över här ett tag, något som var helt okej med mig.

”Bara fint, nu när du kom.” Jag log retsamt, ledde vägen mot köket. Placerade påsen på köksbordet, började packa upp det han köpt. Riktig lyxfrukost verkade det bli av det hela.

”Hungrig?” Ulrik skrattade, började öppna olika paket och burkar som jag plockade upp. Jag nickade.

”Vad tror du?” Jag blinkade mot honom, knölade ihop påsen och tryckte slarvigt ner den i en låda. Orkade inte bry mig om den.

”Jag tror ingenting.” Han log, sjönk ner på stolen mitt emot mig. Vi började äta under tystnad, plockade åt oss av allt på bordet.

”Påminn mig om att jag ska betala dig för det här sen”, sa jag, tog en klunk av min juice. Han såg upp, skakade på huvudet, drack även han ur sitt glas för att skölja ner tuggan han nyss tagit.

”Det behöver du inte. Du kan göra något bättre för dina pengar.” Han log, fattade tag om min hand. Jag blängde på honom.

”Jag tänker inte leva på dig. Jag ska faktiskt söka jobb i veckan. Har två jobbintervjuer än så länge.” Jag drog handen ur hans grepp, korsade armarna över bröstet, log nöjt. Han skrattade lågt.

”Säger du det så. Men jag tar inte emot några pengar från dig.” Han reste sig upp, stegade fram till mig, placerade en hand på min axel.

”Men i så fall får du dem i form av en present istället.” Jag såg upp på honom, blinkade retsamt. Reste mig upp så att vi stod öga mot öga. ”Ge mig kvittot, så får jag se priset.” Jag sträckte fram handen mot honom, men han skakade bara på huvudet, drog upp något ur fickan, knölade ihop det i handen.

”Aldrig i livet.” Han backade undan, småsprang ut i rummet. Skrattade retsamt.

”Kom hit”, ropade jag, skyndade efter honom.

Så höll vi på en stund, jag jagade honom runt lägenheten, fram tills jag hade motat in honom i ett hörn i vardagsrummet. Han log mot mig, höll handen med kvittot utom räckhåll för mig.

”Jag ger upp”, skrattade han lågt, mötte min blick. Jag andades lättat ut, sträckte mig efter hans hand. Han släppte den hopskrynklade pappersbiten i min hand och jag vecklade upp den. Det var lappen han lämnat på köksbordet tidigare på dagen. Jag blängde på honom, boxade till honom på armen.

”Var är kvittot?” Han skrattade.

”Jag slängde det på väg från affären.” Han log åt min misstrogna min. ”Tror du att jag tar med mig det, när jag visste att du skulle fråga efter det? Icke sa nicke.” Han log på nytt, strök undan en hårslinga ur mitt ansikte.

”Hm.” Jag såg på honom en kort stund, innan jag lutade mig mot väggen bredvid honom, slöt ögonen för att hämta andan efter att vi rusat runt lägenheten.

”Jag kan väl hitta på ett sätt som du kan betala mig tillbaka på, utan pengar.” Jag kunde känna hans lugna andetag mot mina läppar, antog att han placerat sig framför mig, men jag ville inte öppna ögonen för att se efter. ”Det finns många sätt”, mumlade han lågt, innan han kysste mig mjukt. Jag kunde känna hur han placerade en hand på var sida om mitt huvud på väggen, hur han lutade sig försiktigt mot mig. Jag insåg att jag inte skulle komma någon vart med att vara sur, så istället kysste jag honom tillbaka och drog fingrarna genom hans lena hår.

”Vad tycker du vi ska göra?” Jag hade vänt bort huvudet, slagit upp ögonen. Han ryckte på axlarna, körde ner händerna i fickorna.

”Ingen aning.” Jag märkte hur hans blick letade sig bort mot tv:n och jag log.

”Ska vi köra en riktig slappardag med bara en massa film och inget jobb?” Jag bet mig i läppen, mötte hans blick. Han nickade.

”Det låter fint.”

”Om du plockar fram filmer, så fixar jag snacks.” Jag väntade inte på svar, utan stegade istället ut i köket, hällde upp chips i en skål, plockade ner två glas från skåpet och tog ut en flaska läsk ur skåpet.

Då jag återvände till vardagsrummet, satt Ulrik redan i soffan med en hög filmer framför sig. Jag lade märke till att båda mina Glee boxar fanns med, samt ett stort antal Harry Potter filmer. Så länge det inte fanns några skräckfilmer, så var jag nöjd.

”Vilken ska vi börja med?” Han såg på mig, hällde upp läsk i sitt glas. Jag ryckte på axlarna, började titta igenom högen. Höll upp första Harry Potter filmen.

”Blir den här bra?” Han nickade och jag reste mig ut soffan, matade in skivan i dvd- spelaren. Satte igång tv:n och drog gardinerna för fönstren för att göra rummet mörkare, innan jag sjönk ner i soffan igen och satte igång filmen. Ulrik placerade armen kring mina axlar och jag lutade huvudet mot hans bröst. Drog in hans doft. Det fanns knappast något som var bättre än det här.

 

 

 

 

---

Yes, här har ni del 28! Ledsen för dröjsmålet, men min inspiration har varit på noll efter att skolan startat igen. Har flera prov nu under de kommande veckorna, bland annat nationella i engelska imorgon... Måste därför koncentrera mig rejält på det!

 

Annars då? Ja, jag hade tänkt ha en Twitcam om en kort stund och jag hoppas att ni kan tänka er att kolla! :) Skulle vara jättekul! Det är min första någonsin, alltså är jag lite osäker på vad jag ska prata om, osv., så om ni skulle vara så snälla och ställa lite frågor, osv, skulle det vara kul! Ni kan antingen göra det genom Twitter eller genom bloggens Facebook sida! Jag kommer posta där och på min Twitter när Twitcamen börjar, så antingen håller ni ett öga på FB eller så kan ni följa mig på Twitter: @CurlyLouCarrot

EDIT: Twitcamen har blivit flyttad till imorgon, då det har blivit för mörkt i mitt rum för att webbkameran ska fungera ordentligt :( Ledsen för det, men som sagt, vi hörs imorgon istället!

Ha de gött och hoppas att ni kollar!