Efter att ha trixat med det, som vanligt, tröga låset och tagit av mig ytterkläderna, begav jag mig till köket. Jag behövde något för att lugna ner mig med. Något sött.

Med fortfarande skakande fingrar, gjorde jag mig en stor kopp te med extra mycket socker i och begav mig sedan upp till mitt rum. På vägen högg jag två tjocka filtar från soffan i vardagsrummet. Jag frös, något jag inte gjort tidigare. Det var som om jag tidigare hade haft solen inom mig, men nu hade den dunstat bort och lämnat inget annat än mörker och kyla inombords.

Jag satte mig i min säng, med ryggen lutad mot väggen, och draperade filtarna och mitt täcke kring mig så att jag inte skulle frysa. I alla fall inte så mycket.

Hur länge jag satt där och tänkte, och grät, det visste jag inte. Jag hörde mina föräldrar och Desi komma hem och märkte som genom en tjock dimma hur mamma kikade in i rummet för att säga hej. Men hon försvann igen, då jag sa att jag ville vara ifred. Jag mådde inte helt hundra, vilket jag även berättade för Jasper då han ringde och frågade varför jag inte hade svarat på hans sms. Han blev sur, som alltid, men för tillfället brydde jag mig inte. Han var inte ens hälften så sur nu som han skulle bli om han fick reda på kyssen och att jag tyckte bättre om Ulrik än om honom.

Detta var vad jag hade kommit fram till efter många timmars grubblande. Jag hade kommit på det dagen därpå, då jag tagit en dusch för att bli av med den klibbiga, äckliga känslan jag burit på. Ja, jag hade faktiskt känt mig äcklig för vad jag hade gjort. För att jag hade varit otrogen mot Jasper.

Men då jag stod där i duschen, med det varma vattnet som rann nerför min smala kropp, hade mina tankar klarnat. Jag fattade inte att jag hade varit så dum.

Här hade jag suttit och ältat vad jag hade gjort nästan en hel dag, utan att förstå vad som var viktigast. Mina känslor. Inte Jaspers.

Han hade aldrig, under hela vårt förhållande, brytt sig speciellt mycket om mina känslor. Han hade nästan aldrig gjort något för att jag skulle tycka mer om honom. Allt hade bara handlat om hans kompisar, hans intressen, hans känslor.

Jag hade bestämt stängt av vattnet och klivit ur duschen. Nu fick det vara nog. Jag skulle göra slut med honom.

Jag hade tänkt så här en lång stund. En riktigt lång stund, innan jag ångrat mig igen och blivit osäker. Tänk om jag valde fel? Tänk om det visade sig att jag inte alls tyckte om Ulrik lika mycket som jag intalade mig, utan egentligen tyckte otroligt mycket om Jasper? Jag suckade frustrerat. Jag behövde hjälp.

Efter att jag klätt mig, skickade jag iväg två sms. Till mina två bästa vänner, Charlie och Foxy. De var de enda som egentligen skulle kunna hjälpa mig. De visste vad som var rätt. Jag var säker på att allt skulle gå bra med dem vid min sida.

Jag fick svar snabbt, snabbare än vad jag hade trott. De båda deklarerade att de skulle komma så fort de bara kunde. Det var jag glad för.

Under tiden jag väntade, passade jag på att städa upp lite i mitt rum och fixa lite fika. Om vi skulle prata, så behövde vi ha något sött som gav oss idéer. Jag bestämde mig för att göra varm choklad.

”Hallå?” Charlies röst ekade genom huset och jag skyndade mig ut ur köket.

”Hej”, utbrast jag och kramade om både henne och Foxy. ”Tack för att ni kunde komma.”

”Allt för dig, syster”, sa Foxy med ett skratt och virade upp sin tjocka halsduk. Hon verkade ha haft den enda upp över ansiktet, då hon inte ens var i närheten av lika röd om kinderna som Charlie.

”Jag har fixat lite varm choklad”, sa jag och visade in dem i köket. Jag hade deklarerat rummet som förbjudet område för min familj och till min förvåning hade de accepterat det. De måste ha förstått att jag ville vara ifred med mina kompisar.

”Okej, vad är det nu som har hänt”, frågade Charlie, då vi slagit oss ner vid köksbordet och huggit in på fikan.

Jag svalde djupt och berättad sedan hela historien. Allt sedan jag träffat Ulrik, till att vi hade kysst varandra. Allt om mina förvirrade tankar och alla fel jag hittat hos Jasper. Foxy och Charlie satt tysta och lyssnade. De sa inte särskilt mycket. De bara nickade och frågade kanske någon gång då och då om någon bit var oklar.

”Jag tycker”, sa Charlie då jag avslutat det hela. ”Att du ska göra slut med Jasper. Du tycker helt klart inte om honom längre.” Jag nickade långsamt. Hon hade helt rätt.

”Jag håller med”, sa Foxy och sträckte på sig. ”Det kan kännas jobbigt till en början, men jag lovar att det är rätt beslut.”

”Okej”, mumlade jag. De hade båda rätt. Det var dags att gå vidare. Dags att släppa taget. Jasper hade varit mitt livs medelpunkt i snart ett halvår. Nu ville jag inte att han skulle leda mig framåt längre. Jag ville gå själv, få utforska världen på egna ben. Utan honom, men tillsammans med mina vänner. Och Ulrik.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Japp, här har ni del 8 :) Jag hade tänkt att den skulle bli längre, men är alltför trött i huvudet. Jag ville att ni skulle ha lite att läsa idag i alla fall. Ge mig gärna lite fler idéer på hur det ska fortsätta. Nästa del ska jag försöka skriva helt utifrån Ulriks synvinkel. Vad säger ni om det?

Ha de gött!

Erica