Inga av de förvirrade tankar som surrade runt i mitt huvud, nådde egentligen fram. Jag var för uppslukad av den underbare pojken framför mig.

Vi hade sedan länge dragit oss ifrån varandra och stod nu bara där och log. Log och såg på varandra. Jag var så glad över att Ulrik faktiskt tyckte om mig på samma sätt som jag tyckte om honom.

Ett lågt surr, följt av min irriterande sms-signal, bröt tystnaden. Jag tog ett steg bakåt, ut ur Ulriks varma närhet, och drog upp mobilen ur väskan. Varför skulle alltid folk avbryta de finaste stunder som jag var med om?

Namnet på skärmen fick mig att tyst flämta till. Jasper. Vad i hela fridens namn hade jag gjort? Jag tyckte det som om en kall hand kramade om mitt hjärta. Vad hade jag gjort?

Det kändes som om någon slog till mig i ansiktet då jag insåg den gastkramande sanningen. Jag hade varit otrogen mot min pojkvän.

Ulrik verkade ha märkt att något var fel, då jag kände hans oroliga blickar på mig, där jag stod, fastfrusen, och stirrade på mobilskärmen.

Med lätt darrande fingrar, tryckte jag upp Jaspers sms med en känsla av att jag när som helst skulle förintas. Om Jasper fick reda på vad som hänt mellan Ulrik och mig, så skulle jag knappt stå ut med att leva.

Hej sötnos!

Vad säger du om att ha en filmkväll tillsammans, bara du och jag ikväll? Det var länge sedan förra gången. Ska vi säga runt halv 6?

Jasper

Synen av hans gulliga sms fick det hela att kännas ännu värre. Hur skulle jag klara av att vistas i samma rum som honom en hel kväll, utan att försäga mig? Han hade alltid ett sätt som fick mig att berätta allt för honom om han bara ville det. Jag skulle inte klara av det.

Men om jag nobbade honom, så skulle han kanske bara bli misstänksam. Jag hade nästan aldrig sagt nej till att träffa honom och jag visste att han avskydde det.

Jag suckade och stoppade tillbaka mobilen i väskfacket. Jag fick komma på ett svar senare. Just nu var jag tvungen att ta mig härifrån. Jag ville inte att även Ulrik skulle förstå vad som hade hänt. Det var bäst för honom om han var ovetande.

”Ulrik, förlåt mig”, mumlade jag tyst och mötte hans blick. ”Jag borde aldrig ha kysst dig. Förlåt.” Jag talade fort, då jag kände att jag när som helst skulle kunna börja gråta. Jag ville bara bort från honom. Han borde inte umgås med mig. Jag hade svikit min pojkvän och nu var jag på väg att även svika Ulrik. Jag var en riktig svikare.

”Cassie, vad pratar du om?” Ulrik såg förvirrad ut. Han verkade inte förstå vad jag pratade om. Bra. Desto mindre han förstod kring sammanhanget, desto bättre.

”Förlåt”, utstötte jag en sista gång, innan jag vände på klacken. Jag stack, sprang ifrån honom och jag hade inga avsikter att stanna. Inte förrän jag var tryggt hemma.

Ulriks perspektiv

Jag såg efter Cassie, där hon försvann bort längs stigen. Vad hade egentligen hänt? Hade jag gjort något fel?

Jag suckade. Jag borde aldrig ha berättat om mina känslor för henne. Trots att hon hade sagt att hon kände likadant, så verkade det inte så. Eller så hade hon kommit underfund med att hon inte ville vara tillsammans med mig.

Jag började gå, åt motsatt håll från Cassie. Jag tänkte så att det knakade. Försökte komma på anledningen. Till slut slog det mig. Hennes pojkvän. Jag svalde.

Jag hade varit så uppslukad av att faktiskt få träffa Cassie igen, att jag helt hade glömt bort hennes pojkvän. Jag måste vara världens största jubelidiot. Jag hade kanske helt förstört för dem båda nu. Om de gjorde slut, så skulle allt vara mitt fel.

Antagligen hade jag varit för uppslukad av gamla minnen från förr och hur mitt liv såg ut idag. Jag hade säkert fått för mig att alla tyckte om mig för att jag var känd. Jag borde kanske hoppa av. Trilla av pinn. Eller nej, kanske inte för tillfället.

Cassies perspektiv

Då jag kom fram till början av vår uppfart, saktade jag ner. Jag kunde knappt andas på grund av språngmarschen och tårarna som rann nerför mina kinder gjorde det inte lättare. Jag var världens sämsta flickvän. Jag borde inte få lov att leva.

Till min lättnad var båda bilarna borta och jag erinrade mig att ha hört om att pappa skulle och handla, samt att mamma skulle skjutsa Desi till konståkningsträning. Det verkade som om jag hade huset för mig själv. Bra. Jag behövde verkligen vara ifred en stund. Få tänka över allt.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Del 7, som inte blev riktigt lika lång som jag hade tänkt mig. Har lite skrivkramp för tillfället, sorry. Under veckan kommer troligtvis inläggen bli ganska korta, då jag ska jobba tis-tors. Jag hoppas att detta inte gör något. Jag ska försöka skriva ikväll, så att jag kan tidsinställa ett inlägg till imorgon mitt på dagen, men jag kan inte lova något.

Förresten, vad tycker ni om den nya designen? Ge gärna tips på om den skulle kunna bli bättre!

Right, pga min skrivkramp, så får ni jättegärna kommentera förslag på hur det hela ska fortskrida. Och tack igen för alla fina kommentarer!!! :)

Ha de gött!

Erica

EDIT: Hittade precis ett fel i designen. (I headern) Ska fixa detta så snart jag kan. Jag hoppas att ni inte stör er på mitt lilla stavfel ;)