Del 10 kommer komma, men jag vill bara kolla med er: Vill ni ha del 10 ikväll och inget inlägg imorgon och sedan ett extra långt på lördag (Nyårsafton), eller vill ni ha del 10 imorgon, som då kanske hinner bli lite längre, och ett extra långt på lördag? Bestäm er så fort som möjligt, för annars väljer jag ;)

Ha de gött!

__________________________________________________________________________

Måndag morgon. Ingens favoritmorgon efter en lång, slö helg. Fast min helg hade ju inte varit så speciellt lugn. Den hade varit den skummaste och rörigaste på mycket länge.

Då jag steg på bussen för att ta mig till skolan, kunde jag inte låta bli att se mig om efter Ulrik. Jag visste att hans hållplats låg tidigare än min, så om han tog samma buss, så borde han redan sitta där någonstans.

Men jag kunde inte se honom. Jag antog att han började senare än jag.

Med en lätt, trött, suck sjönk jag ner på ett säte närmast fönstret och satte på mig hörlurarna jag burit runt halsen. Med hjälp av Youtube, letade jag upp Drops Of Jupiter. Låten var så otroligt fin och då jag lyssnat på den kvällen innan, hade jag börjat tänka. Tänka på Ulrik. Inte för att det var så särskilt svårt. Han fanns omkring mig dygnet runt, trots att jag inte såg honom.

Jag lutade pannan mot det kalla fönstret och såg snön därutanför, glittrande i den allt ljusare himlen. När som helst nu skulle solen gå upp och om jag hade tur, så skulle jag få se det. Det var fortfarande en bra bit kvar till Göteborg. En så lång bit att jag skulle kunna lyssna på Drops Of Jupiter flera gånger om.

Bussen stannade på en ny hållplats, den sista innan den begav sig ut på motorvägen, och en lång, blond pojke steg på. En lång, blond pojke med vackra blå-gröna ögon och ett par likadana hörlurar som mina runt halsen. Jag svalde hårt och mötte hans blick då han närmade sig. Jag väntade på att han skulle slå sig ner bredvid mig, le sitt vackra leende och börja prata med mig, men istället passerade han mig, knappt utan att ägna mig en blick, och satte sig längre bak med sin gitarrväska bredvid sig.

Nu hade jag fått det bekräftat. Han undvek mig. Jag hade inte velat tro det innan, då jag inte fått något svar på mitt sms, men nu kunde jag inte tro något annat. Det gjorde ont. Jag kände mig sårad, trots att jag egentligen visste att han inte hade en aning om mitt och Jaspers uppbrott.

Jag tog på nytt upp mobilen och öppnade Ulrik-konversationen. Mitt senaste sms låg fortfarande där, obesvarat. Med Ulrik i ögonvrån, skrev jag ett nytt. Jag ville se om han överhuvudtaget läste dem.

 

Hej (Igen).

Vill bara säga förlåt igen för i lördags. Jag kanske borde förklara vad som hände. Hade helst velat tala med dig öga mot öga, men då du tydligen inte verkar vilja prata med mig, så kan vi väl ta det här då… Jag kom att tänka på min pojkvän. Det var därför jag stack. Det var inget som var ditt fel. Men jag insåg efteråt att det inte var min pojkvän jag tyckte om. Det var dig, så nu har vi gjort slut. Ville som sagt bara att du skulle veta detta.

/Cassie

Jag skickade iväg det och riktade nu hela min uppmärksamhet mot Ulrik. Eller i alla fall så mycket som det gick utan att vrålstirra på honom.

Ulrik drog efter bara några få sekunder upp sin mobil ur fickan och såg på skärmen med lätt rynkad panna. Sedan såg han upp, bort mot mig, och stoppade sedan tillbaka mobilen ur fickan. Bara sådär, knappt utan att ha tittat på den.

Jag vände mig framåt igen, lätt skakad av vad som hänt. Vad var det med Ulrik? Han var sig inte lik. Han var konstig.

Fast, konstaterade jag, jag hade faktiskt inte träffat honom särskilt mycket. Han hade kanske blivit för uppe bland molnen. Hans kändisskap hade kanske stigit honom åt huvudet.

Jag bet mig i läppen för att hindra den från att börja darra. Det var samma läppar som nuddat vid Ulriks för två dagar sedan. Samma läppar som gett uttryck åt så mycket känslor under den här helgen.

Jag slängde en blick ut genom fönstret, då Drops Of Jupiter kom på nytt. Jag hade knappt hört att jag redan lyssnat igenom min spellista. Jag skulle alldeles strax stiga av bussen för att gå den sista biten till skolan, men jag hade ingen lust att gå till skolan längre. Ulrik hade förstört mitt humör.

Då jag rest mig upp och ställt mig, vingligt som det var på bussen, vid dörrarna där bak, kände jag en hand på axeln. Jag vände mig hastigt om och fann mig stå öga mot öga med Ulrik.

”Hej”, mumlade han och log frågande. Jag stirrade på honom. Vad ville han nu?

”Hej”, muttrade jag och gjorde en ansats att vända mig om på nytt, men han höll ett så fast tag kring min arm att jag inte kunde röra mig mer än ett halvt varv. ”Vad vill du?” Jag kände att jag fräste åt honom, men mitt tålamod var på väg att ta slut. Om han ville prata med mig, varför hade han inte gjort det tidigare?

”Jag vill bara säga att jag godtar din ursäkt och att jag är ledsen över det där med din pojkvän. Det är jag verkligen.” Han log snett, tydligen i tron att hans tama ursäkt skulle få allt att bli bra igen.

”Jaså? Okej, vad bra”, sa jag med en spydig ton på rösten. Jag höjde på ögonbrynen mot honom och drog mig sedan ur hans grepp för att hoppa av bussen, ut i snön. Nu hade han fått tillbaka för att han ignorerat mig tidigare. Trots att det gjorde otroligt ont i mig att bete mig som jag gjort mot honom, så tyckte jag att han förtjänade det, på sätt och vis. Men jag hade kanske varit lite hård. Kanske.

Jag slängde en blick bakåt då jag började gå längs gatan, samma gata som vi träffats på samma fredag, och såg att även Ulrik stigit av bussen, men han begav sig åt andra hållet. Men inte förrän jag hade sett det sårade uttrycket i hans ansikte. Vad hade jag egentligen gjort?

 

Dagen sniglade sig fram, otroligt långsamt, och det kändes som om jag gjorde allt i slowmotion. Jag kunde inte få Ulriks ansikte ur huvudet. Jag hade insett att jag låtit den person jag egentligen behövde mest, gå. Och för tillfället verkade det inte som om det fanns något jag kunde göra åt det. Ingenting alls, över huvudtaget.

-----------------------------------------------------------------------------------------

Om ni skulle vilja höra låten Cassie lyssnar på, Drops Of Jupiter, så ligger två klipp nedan. Den ena är originalet med Train och den andra en cover med Taylor Swift . Personligen gillar jag Taylors cover mer, men ni bestämmer ju själva vilken ni tycker är bästa ;)